DUKE ELLINGTON SOCIETY OF SWEDEN

Svenskar tolkar Ellington

Ämnen i inlägg

Blue Light – the next issue

It has just been printed and is on its way to the DESUK members in the U.K. and the rest of the world. It comes together with the DESUK version of the CD with Hotel Sherman broadcasts which members of DESS has already received. The content is the same but the cover and the liner notes are different.

blue-light

The Ellington community is very fortunate to have Blue Light and the DESS Bulletin coming their way four times a year. They gives us more than 150 pages every year to learn more about Ellington and to provide a platform for Ellington scholars. Bo Haufman and Ian Bradley (as well as their predecessors) really deserves our gratitude for their dedication to Ellington and for their fantastic job.

The Winter issue of Blue Light has a lot to read. It has two major five-page articles, six pages of reviews of new Ellington-related CDs and DVDs and more.

Perhaps, the highlight is an article by the Italian musicologist and Ellington scholar Luca Bragalini titled ”Harlem: Sounds From The Big Court”. It is an adaptation from the presentation he gave at 24th Ellington Study Group Conference in New York last year.

Having as his starting point, the commission Ellington got in 1950  from the NBC Symphony Orchestra to write the Harlem part of what was meant to be a six-part Portrait Of New York, Bragalini guides us through Ellington’s many efforts in songs and longer works to paint his picture and vision of Harlem but also gives the wider framework in which this happens. As a true scholar, Bragalina brings us new perspectives for reflection.

The second main article is by Lisa Barg, Associate Professor, Music History/Musicology at McGill University and deals with Billy Strayhorn. Its title is ”Invisibility Blues: Searching For Strayhorn In The 21st Century” and it digs into the paradox of Strayhorn being a simultaneously canonized and marginalized figure in jazz history.

In the article, she explores this ”invisibility issue” using three interviews with Strayhorn.  Barg is currently finishing a book on Strayhorn called ”Day Dream: Billy Strayhorn, Queer History and Midcentury Jazz” and got a Philip Brett Award in 2014 for her article “Queer Encounters in the Music of Billy Strayhorn”.

In the CD and DVD review, one finds of course the most recent Storyville CD issues but also of the world premiere soundtrack release for Assault On A Queen issued by the “Dragon’s Domain Records”. But there are also reviews of a new CD by the ”Echoes of Ellington” orchestra, of a Blu-Ray British Film Institute issue of ”Paris Blues and of several more CDs and DVDs.

 

 

 

Hotel Sherman and the Panther Room

All DESS members should by now enjoy the new members-only CD with broadcasts from Hotel Sherman in September-October 1940. If you are not a member yet, get yourself a membership as quickly as possible.

panther-room-6

The restaurant of the hotel was called College In and housed the Panther Room / Malaya Room nightclub.

panther-room-7

It was there the famous big bands of the era played and from where radio broadcasts as those of the DESS CD emanated.

panther-room-3

Ellington had his long sojourn there in September-October 1940 partly because Benny Goodman had fallen ill and had cancel to his engagement scheduled for October.

panther-room-1

The Duke would be back at Hotel Sherman in July-August 1942 for another long engagement.

Serenade To Sweden – alternativa tagningar

reprise

Serenade To Sweden take 7

IN ENGLISH

Det skulle dröja ända tills 1966 innan inspelningarna från Studio Hoche i Paris den 28 februari och 1 mars 1963 gavs ut av Reprise. Albumet fick namnet ”Alice Babs & Duke Ellington – Serenade To Sweden” och har skivnummer RS 5024. Skivetikett ses ovan. Av outgrundliga skäl skeddeutgivningen bara i Europa.

Det svenska skivbolaget Telestar, som var Alice Babs’ skivbolag vid den tiden, skaffade sig också rättigheter att ge ut skivan och det skedde på Telestar TRS 11 100.

De båda utgåvorna är identiska till innehåll och omslag och har samma informationsrika baksidestext skriven av Ragnvi Gylder.

Nu 40 år senare har det också dykt upp en CD-version på skivmärket Real Gone Music men innehållet är detsamma som på LP-skivorna.

Under hektiska kvällar och nätter i Paris gjorde man en stor mängd upptagningar av de olika melodierna, men alla tagningar är förstås inte fullständiga.

Av de sexton melodier som spelades in fann femton vägen till skivan. Things Ain’t What They Used To Be lämnades utanför.

En del av dem är välkända och ofta inspelade Ellingtonnummer som Serenade To Sweden, Azure, Come Sunday, C-Jam Blues, I Didn’t Know About You, Satin Doll och I’m Beginning To See The Light.

La De Doody Doo är en Ellington-komposition från 30-talet och den enda andra inspelningen av den är med Ivie Anderson från 1938. Kanske var det en melodi Alice Babs kände till från sina ungdomsår?

Take Love Easy komponerade Ellington för Beggar’s Holiday men den har bara framförts vid ett handfull tillfällen. TV-programmet Indigo var ett av dem. Something To Live For är en tidig komposition av Billy Strayhorn från 1939 (med Ellington som medkompositör). Också den sällan framförd.

The Boy In My Dreams är skriven av Mercer Ellington. Titeln är egentligen registrerad som The Girl In My Dreams, men eftersom den framförs av en kvinna så fick det väl bli ”Boy”.

Stoona var en helt ny Ellington-komposition och Ellington spelade bara in den två gånger. Det andra tillfället var en ”stockpile”-session i maj samma år.

Untitled Lullaby har krediterats Ellington men den får väl mer anses vara en stundens improvisation än en formell kompositio

Många av de alternativtagningar, som gjordes och aldrig getts ut, klingar väl så bra som de som finns med på skivan. Vi vill därför gärna dela med oss av några av dessa.

I början av artikeln finns ett exempel – Serenade To Sweden – på en alternativtagning;  resten finns i Godisrummet och är förbehållet DESS’ medlemmar.

Den här gången presenterar sex olika alternativtagningar, nämligen Azure tk7, Satin Doll tk 1, Untitled Lullaby tk 2, Take Love Easy tk 2, C-Jam Blues tk 1 samt Serenade To Sweden tk 7. De tre första är inspelade den 28 februari 1963 och övriga den 1 mars.

Medverkande vid dessa inspelningar är förutom Duke och Alice, tre icke namngivna musiker på franskt horn, Gilbert Rovere bas och Christian Garros trummor (28 feb). Den 1 mars tillkommer Pierre Gossez klarinett, Joe Hrasko altsax, Gerard Badini tenorsax samt Billy Strayhorn och Kenny Clarke på resp. piano och trummor.

Vi har för avsikt att återkomma längre fram och göra flera alternativtagningar från dessa inspelningstillfällen tillgängliga för DESS’ medlemmar.

 

 

 

Strange Visitor

”Strange Visitor” is one of the songs in the ”Serenade To Sweden” album. It is a song that Alice Babs herself wrote (”possibly already in the early 50’s”, she have said) and Babs used it, among others, for improvising at the piano when she had her first rehearsal with Duke after arriving in Paris.

Apparently, Ellington liked it a lot and he insisted that it should be included in the recording and that Babs should not only sing it but also play the piano.

However, both Ellington and Strayhorn gave it a try before the final take with Alice alone with the piano was recorded.

At one point, Duke asks ”You are tired. Wanna go home?” Yes, Babs was tired but she wanted to finish the job and gave us a wonderful rendition of the song.

The visitors of the website now get the opportunity to listen to the different takes of ”Strange Visitor” recorded in the early morning of March 2, 1963 in the Hoche Studio in Paris.

In the first one, Duke plays the piano and it is as if he tries out the piece; then comes two takes with Billy Strayhorn at the piano accompanied by Gilbert Rovere (b) and Peter Giger or Kenny Clarke (dr). He plays it in a more elaborate way than Duke.

Finally, there is the take with Alice alone. This is the one included in the LP.

In-between the full takes, there are some incomplete ones. This is why the discographies list a total of seven takes – two with Ellington and Babs, four with Strayhorn and Babs and one with Babs alone.

 

 

 

 

 

Serenade to Sweden in Paris 1963

IN ENGLISH

Tillsammans med TV-programmet Indigo markerar skivan ”Serenade To Sweden” början på samarbetet mellan Alice Babs och Ellington.

Den spelades in i Paris i slutet av februari och början av mars 1963.

serenade-to-sweden-reprise

Tanken på att göra en skiva med Babs dök uppenbarligen upp i Ellingtons huvud under repetitionerna och inspelningen av Indigo-programmet. ”Duke sa att han att han gärna ville göra en platta med mig … men jag trodde aldrig att det skulle bli av” har Babs berättat.

Men hon hade fel. Ellington hade bokat in en vecka i slutet av sin Europaturné 1963 för att göra inspelningar i Paris för skivbolaget Reprise – startat av Frank Sinatra (tillsammans med bl.a. Dean Martin) 1960 – och Babs var uppenbarligen en av de artister han ville spela in.

Men som ofta var fallet med Ellington skedde allting i sista minuten och det verkar inte ha funnits mycket av förhandsplanering för inspelningsveckan.

Den sydafrikanska sångerskan Sathima ”Bea” Benjamin har berättat hur hon lyckade ta sig in i Ellingtons loge efter konserten i Zürich ett par dagar före inspelningsveckan i Paris och övertala honom att komma och lyssna på henne på klubben där hon spelade tillsammans med Dollar Brand.

Ellington gillade uppenbarligen vad han hörde och arrangerade för Benjamin och Brand att vara i Paris i början av veckan därpå för att spela in tillsammans med honom.

Något liknande hände för Alice Babs. På söndagskvällen den 22 februari fick hon ett telefonsamtal från Ellington. ”Kan du komma ner i morgon för en inspelning? Det var lite för kort varsel för mig så vi bestämde tre dagar senare”, har Alice berättat.

Det var säkert på samma sätt för de andra som Ellington spelade in under veckan – Svend Asmussen, Stéphane Grappelli och Bud Powell.

I vilket fall som helst, Babs flög till Paris tre dagar senare tillsammans med sin dotter Titti och sin gode vän journalisten Ragnvi Gylder. De tog in på sitt hotell och sedan begav sig Alice till Ellingtons hotell där han, Billy Strayhorn och ett piano väntade på henne för en första repetition och för att bestämma melodierna för inspelningen.

Alice har berättat: ”Han hade endast skrivit bakgrunder som jag fick improvisera till. Det fanns ingen melodi utan jag fick hitta på den själv. När Duke pekade uppåt skulle jag sjunga högt i sopranläge och så pekade han neråt och då skulle jag sjunga i det lägre registret”

I flesta diskografierna anges att inspelningen ”Serenade To Sweden” ägde rum fredagen den 28 februari och lördagen den 1 mars.

Men Ragnvi Gylder säger att man var i studion på Avenue Hoche tre kvällar/nätter i rad. Alice Babs gav samma information till Ellingtonspecialisten och redaktören för DEMS-bulletinen, Sjef Hoefsmit, år 2000 (DEMS-bulletinen 2000:4).

Enligt Gylder handlade första kvällen mycket om improvisera och söka sig fram. När man slutade vid midnatt, hade tre tagningar godkänts.

Hon berättar också att första kvällen var det bara några få personer i den lilla studion. Ellington anlände klädd i en elegant vit ulster med blått foder, satte sig i det lilla kontrollrummet, inbjöd Titti Sjöblom och henne att sitta där tillsammans med honom och så började det hela.

Till slut hade man spelat in minst 69 tagningar av 16 olika melodier. Utöver de som finns med på skivan spelade man också in ”Things Aint What They Used To Be”. Men märkligt nog vållade den Babs problem och man fick aldrig till en riktigt bra tagning.

Och för varje kväll/natt kom det fler och fler personer till studion, enligt Ragnvi, allteftersom ryktet om inspelningen spred sig. Till slut fanns det inte plats för alla utan de fick hänga utanför.

Det var en enastående upplevelse för Alice att få arbeta med Ellington på det här viset och få hans totala förtroende, säger hon också. ”Men mitt starkaste intryck var att se Ellington bli tagen och lycklig när han hörde Alice sjunga hans musik. Han tog Tittis och mina händer och sade till oss och alla andra i studion: Denna röst innesluter all den värme, livsglädje, rytm och tragedi som för mig är jazzens innersta hemlighet.”

The DESS Bulletin – New Issue

The last issue of the DESS Bulletin for 2016 has just been published.

bullen-416

The cover story of this issue is Arthur Whetsel – Ellington’s ”sweet” trumpeter. Bo Haufman – the editor of the Bulletin – gives a very comprehensive portrait of Whetsel in a 3 and a half page article. It is supplemented by a reprint of an article about Whetsel by the late Ellington specialist Eddie Lambert published in Jazz Monthly in 1964.

Another interesting reading in the new issue is an interview of Willie Cook about his time with Earl Hines 1943-1947. It is a treasury of information about the band, its members and on working conditions. The interview was done by former DESS Chair Göran Wallén in 1997. More interviews of Cook will be published in the Bulletin next year.

A third major topic in the new Bulletin is Duke Ellington and George Gershwin. In a 4 page article, DESS member Erling Torkelsson looks at differences and similarities in the personal developments of these two musical giants.

(mer…)

Indigo 1963

indigo-1963

Indigo!

This very word makes you think about Duke Ellington’s music.

It has been used in some of his song-titles but in 1963, Swedish Television used this word as a title of a telecast from the famous concert venue in Stockholm, Cirkus. It was to be Alice Babs’ first appearance and collaboration with Duke Ellington and his orchestra.

The telecast was the brain-child of program producer Arne Arnbom, one of the creative and innovative producers at Swedish Television at that time.

He had a strong interest in ballet and jazz and had already produced some program merging them together like “Sax Appeal” from 1960 with music by the pianist/composet Nils Lindberg. Arnbom had also produced TV programs for Swedish Television with the Swe-Danes. Arne Arnbom was also a child-hood friend of Alice Babs.

Towards the end of 1962, Arnbom went to New York to present the project to Duke’s organization. He told them that he wanted to have a Swedish singer included in the program and that this singer should be Alice Babs.

To give a sense of her singing to his Ellington counterparts, he presented them with the LP album “Alice & Wonderband”, which Babs had recorded with Arne Domnérus’ orchestra in mid-1959 and which included three Ellington songs – “Prelude To A Kiss among them.

The project and Babs were accepted and the program was recorded on February 7, 1963 following Ellington’s concert at the Stockholm Concert Hall the night before. It was broadcasted on April 6, 1963.

“Indigo” is undoubtedly one of the best telecasts with Ellington and his band. Bringing in Alice Babs to sing and adding ballet performances choreograph by the famous Swedish choreographer Birgit Cullberg makes it very special. Arne Arnbom’s direct and almost ascetic pictorial language contributes also a lot to this.

It is a great pleasure to be able to offer our members to share it by viewing and downloading it its totality in the Goodies Room. A clip from the show can be seen below:

(mer…)

Musik möte 9 maj 2016

%d bloggare gillar detta: