Trombonisten George ”Buster” Cooper har avlidit. Han var född St Petersburg, Florida, April 4, 1929. Han avled i Florida den 12 maj, 87 år.
Han var en nyckelperson i Duke Ellingtons trombonesektion, som han tillhörde i 7 år – från juni 1962 till juni 1969.
Innan han förenade sig med Ellingtons orkester spelade han med Lionel Hampton i tre år och besökte då Stockholm 1954 tillsammans med bl.a. Clifford Brown, Quincy Jones, Benny Golson.
Därefter spelade han R&B-band som Chris Powell and the Blue Flames och var också med Benny Goodman i slutet av 50-talet.
Utöver alla inspelningar med Ellington under sin tid med orkestern kan Buster höras bl.a. som solist på Cat Anderson inspelningar från Paris 1964 och ”Triple Play” med Johnny Hodges från 1967.
Baritonsaxofonisten Joseph ”Joe ” Temperley har avlidit för några dagar sedan. Han var född 20 september 1929 i Scotland. Joe blev 87 år.
Joe flyttade 1959 till New York där han under alla år har frilansat med olika orkestrar.
Han ersatte Harry Carney i Mercer Ellingtons orkester 1974 och medverkade i LP:n ”Continuum” från 1974-75. I mars 1975 var Temperly med i Mercer Ellingtons orkester på restaurang Atlantic i Stockholm.
Joe Temperly var också medlem av Jazz at Lincoln Center Orchestra från starten och spelade och turnérade med bandet i mer än 25 år.
http://www.jazz.org/blog/in-memoriam-joe-temperley/
På CD.n ”Double Duke” utgiven av Naxos Jazz och inspelad i oktober 1998 i New York, kan Joe höras på bariton, sopransaxofon och basklarinet.
Buster Cooper gjorde mig aldrig glad. Men vän Julius Jacobsen, trombonisten och den skicklige pianisten, att det Buster Cooper lät som att komma in i ett “Svineslakteri”.
Rättelse:
Buster Cooper gjorde mig aldrig glad. Min vän Julius Jacobsen, trombonisten, arrangören, kompositören och den skicklige pianisten, sade vid ett tillfälle att Buster Cooper lät som att komma in i ett “svineslakteri”.
/ Leif Jönsson