DUKE ELLINGTON SOCIETY OF SWEDEN

Hem » Arne Domnérus » Dompankväll på Nalen med Ellingtonton

Dompankväll på Nalen med Ellingtonton

Ämnen i inlägg

DESS-medlemmen Ivan Sundberg var en av de många som sökte sig till Nalen för släppet av Göran Walléns bok om Arne Domnérus. Här är hans rapport.

”Det var en av de roligaste konserter jag hört på länge. Inför ett utsålt hus gjorde kvällens solister allt för att bevisa att de var värdiga Dompans mantel.

Jag blev mycket imponerad pianisten Mathias Algotsson, speciellt i hans egen  komposition Nea. Det är en ballad, som hade en utsökt struktur som  ett utmärkt exempel ur den amerikanska sångboken. Den framfördes med ett vågat och personligt uttryck fyllt av ljuvliga  harmonigångar.

Mathias erbjöd också  en vindlande lusttur i Ellingtons värld med ”Take The A Train”  och alla Dukes svängiga vinklar och vrår och lek med rytmer i  en superb version, som även skulle glädja en Bengt Hallberg.

Med sin fina insats på såväl altsax som på klarinett visade Klas Lindqvists att han briljant vårdar Domnérus spelmansinställning.

Klas Lindquist 2016

Fredrik Lindborgs baritonspel i ”Mood Indigo” avslöjade hans känsla utnyttja instrumentet såväl lyriskt (påminnande Gullin) och med muskler. I partier som kräver det får han fram en ton à la Pepper Adams.

Atmosfären växte sig ännu tätare när duon Jonas Kullhammar och kraftfulle Karl-Martin Almqvist levererade ett mäktigt och svängigt tenorspel med ett förstklassigt komp i basisten Hans Backenroth och trummisen Jocke Ekberg.

Även Kullhammar har en  robust ton på sin tenorsax, dock finner man ibland  även en mjukare ton med slingor som påminner om en Getz. Kan man  begära mer?

Men otroligt nog lyckades teamet Magnus Lindgren och Klas Lindqvist höja temperaturen ytterligare med ett bastant  saxsound av tenor och alt.

Magnus Lindgren 2016.08

Det måste också sägas att Magnus Lindgren framställningssätt är något extra såsomsom han visade i duospelet på flöjt som han hanterar skamlöst  varierande. Mathias Algotsson tvingades visa upp allt vad han  har i skåpet för att matcha Lindgrens och gjorde det!  Lindgrens tenorspe ldominerar med hans kraft och förmåga att  bemästra instrumentes hela register så självklart  känslofullt.

Naturligtvis var de avslutande saxensemblen med  kongeniala ”Four Brothers” och extranumret ”Things aint what It Used To Be” ett riktigt publiknip och roligt! Helt klart – alla gav järnet ikväll!

Alla 2016.08.25

Vi som publik fick en kanonkväll, som vi har med oss framöver – tillsammans med den inköpta boken om Dompan.”

Författare: Ivan Sundberg

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: