Duke Ellington in 1956 – the month of September
The recording of “A Drum Is A Woman” would become a major activity for Ellington in September 1956 but the month started by Ellington winding up his engagement at Blue Note in Chicago.
Then he went on the road again. His immediate whereabouts after Chicago are not known but on September 10 he started a week-long engagement at the Colonial Tavern in Toronto, Ontario, Canada. The club was one of the most famous jazz venues in Canada at the time.
Before arriving in New York City in the early morning of September 17, the Ellington orchestra played at the Town Casino in Buffalo, New York on September 16. A recording of a broadcast from the club exists.
The recording session for “A Drum Is A Woman” was supposed to start in the mid-afternoon but apparently it took some time before everybody was in place in the studio – Ellington included.
According to Irving Townsend, the band members arrived one by one but once everybody was in place they “began to complain loudly about wasting all night just sitting around. At that moment Ellington walked into the room, stopping to kiss his female visitors, chatting with everybody as he worked his way slowly toward the piano. Then, with a bow toward the control room, he asked, “Am I late? Oh, dear. What time is it anyway?”
Carribee Joe, Congo Square, A Drum Is A Woman and Rumbop was recorded.
The following day Ellington and the band started a week-long engagement at the Red Hill Inn in Pennsauken, New Jersey – another well-known jazz venue in the 50s and early 60s.
MBS made a remote broadcast from the club for its “Bandstand U.S.A.” program during Ellington’s appearance there.
Having ended the engagement at Red Hill Inn on September 24, Ellington and the members of the orchestra rushed back for another recording session of “A Drum Is A Woman”. It started just before midnight on September 24 and run all night of September 25th into the wee hours of the morning.
One or more takes of Rhythm Pum Te Dum, Caribee Joe, What Else Can You Do With A Drum, A Drum Is A Woman, Hey Buddy Bolden, Congo Square (Matumbe), Madam Zajj were recorded during this long session.
After a two day break, which included a performance at the Sports Arena at Fort Dix, New Jersey, Ellington and the orchestra was back in the Columbia recording studio for another “A Drum Is A Woman” session. This time New Orleans (Sunrise Act 1), New Orleans (Sunrise Act 2), New Orleans (Parade), Rhumbop, Hey Buddy Bolden, Zajj’s Dream (Carribee Interlude), The Greatest Thing There Is, Congo Square and A Drum Is A Woman were recorded.
The recording session more or less ended the month for Ellington. If there were other engagements in the last couple of days of the months, they are not known.
This post has been written using information from http://www.tdwaw.ca and http://www.ellingtonia.com – two absolutely invaluable sources of information on Ellington’s whereabouts and activities.
Ellington in Dakar April 1966
In April 1966, Duke Ellington appeared at the “1er Festival Mondial des Arts Nègres” in Dakar, Senegal.
It was a tour arranged by the U.S. State Departement. He was quite an honored guest and seems to have enjoyed the event fully.
He was also prominently featured in the film made to introduce the Festival to the world.
A couple of weeks ago, France Musique showcased Duke Ellington’s concert in Dakar on April 9, 1966 in its not to be missed “Les légends de jazz” program series. It is the full concert in excellent sound except for the short “Take The “A” Train” theme and the usual medley.
This is link to listen to the concert.
Members of DESS can also download it in the Ellington Archive.
A segment of the beginning of the medley is in this video clip.
DR Ellington Broadcasts (8)
The 8th Ellington program broadcasted by the Danish Radio in the mid-1980s is the fourth “Goodie” for the month of September. As the others, it is available in the “Goodies of the Month” section of the DESS Lobby (DESS-rummet).
It was broadcasted on January 18, 1985 and Bjarne Busk is the presenter.
A special feature of the broadcast is that segments of an interview with the Jimmy Lunceford arranger and the initiator of the Ben Webster Foundation, Billy Moore, are integrated in the program.
The program includes several stockpile recordings, some of which are not available on LP or CD.
The program starts with a stockpile recording of a rather unknown song – Elysée. Then follows some comments by Billy Moore on Ellington as composer and a snapshot of C Jam Blues with more Moore comments.
Next is an instrumental version of Strange Feeling from August 20, 1963 and the rocky “There’s A Place” recorded on February 17, 1971. I wonder if Wild Bill Davis did not have a hand in “There’s A Place?
After more comments by Billy Moore on Ellington as composer, the program turns to “The River Suite” and let us listen to a take of respectively “The Meander” and “The River” from March 9, 1972. I hope that we will hear more from the “River Suite” in later programs.
Comments by Billy Moore on Ellington as a piano player lead into an excerpt of of “A Blue Mural From Two Perspectives” – the Billy Strayhorn composition from 1965, which apparently Ellington played quite often late in life.
The program ends with first another example of Ellington as pianist – the only recording of the rather unknown Cordon Blue from September 13, 1962 – and then a nice example of Ray Nance’s trumpet playing – “Do Not Disturb” (aka Le Sucrier Velours) recorded on January 3, 1956.
In the Ellington Archive, there are a couple of documents with more information on the Danish Radio Ellington broadcasts, including a discography of the Danish Radio Ellington programs, which so far have been made available to DESS members on the website.
Willis Conover talar till Sverige
Det var säkert många i Sverige som – precis som jag – lyssnade på Willis Conovers “Voice of America Jazz Hour” i slutet av 50-talet och början av 60-talet. Programmet var visserligen i huvudsak avsett för lyssnare på andra sidan av “järnridån” men också för lyssnare i Sverige var det ett bra komplement till det magra jazzutbudet i den svenska radion. Programmet hade visserligen sin inriktning på jazz med rötter i 30- och 40-talen men det gav ett aktuellt perspektiv på den.
Programmet började sändes i januari 1955 och fanns ända till slutet av 2003. Men då var Willis Conover borta. Han dog 1996.
Duke Ellington förekom ofta i programmet. Nya skivor spelades och inspelningar från bl.a. Newport-festivalen skickades ut. Conover intervjuade också Ellington och andra ledande jazzmusiker.
Jazz Hour sände också direkt från Ellingtons begravning och det är ett unikt dokument.
Conover började arbete för Voice of America i slutet av 40-talet och långt innan “Voice of America Jazz Hour” startade producerade han jazzprogram där.Ett av dem hette tydligen “American Jazz” och det annonserades i en sändning till den svenska publiken den 23 augusti 1949. Conover utlovade då ett program som skulle erbjuda både känd och mindre känd musik av Ellington men också av Benny Goodman, Count Basie och andra.
Men han gör det via en svensk tolk och hans egen röst finns bara med här och där i den 15 minuter långa utsändningen. Melodierna som spelas i programmet är Sophisticated Lady, Mood Indigo och Time’s A-Wastin’
Jag antar att tala via tolk var en engångsföreteelse för att nå en vidare publik. Men det var kanske något som Voice of America gjorde på den tiden?
Finns det någon bland DESS’ medlemmar som vet mer om detta och kanske också namner på den svenske kommentatorn? Hör i så fall gärna av er!
DR Ellington Broadcasts (7)
The 7th Ellington program broadcasted by the Danish Radio in the mid 1980s is the third “Goodie” for the month of September. As the others, it is available in the “Goodies of the Month” section of the DESS Lobby (DESS-rummet).
It was broadcasted on January 11, 1985.
The program starts with a Billy Strayhorn segment. Ellington talks briefly about Strayhorn (from the documentary “On The Road With Duke Ellington). Then there is a RCA recording from August 30, 1967 of Midriff and the small group recording of Passion Flower from June 30, 1965 with Strayhorn at the piano. The segment ends with Take The A Train from a December 5, 1967 broadcast.
Next comes two selections from the Pentape session from March 19, 1956 and a Thelonius Monk segment. It contrasts Monk’s trio recording of Blue Monk from October 15, 1952 with Ellington solo recording of this piece ten years later (September 13, 1962) together with Frere Monk. But then it is called Monk’s Dream.
The broadcast rounds off with The Piano Player from the stockpile recording session of August 2, 1972 and Action In Alexandria (aka “Cle + Al”) from July 18, 1963 – another stockpile session.
It seems that all the songs played in the program except one are available on LP or CD. The exception is “Take The ‘A’ from the December 5, 1967 broadcast.
In the Ellington Archive, there are a couple of documents with more information on the Danish Radio Ellington broadcasts, including a discography of the Danish Radio Ellington programs, which so far have been made available to DESS members on the website.
Boken om Arne Domnérus
Göran Walléns omfattande bok om Arne Domnérus (359 sidor, 150 bilder och en diskografi på 142 sidor) finns nu ute handeln efter lanseringen på Nalen, som vi skrev om för ett tag sedan. Och recensionerna har börjat strömma in och de är berömmande.
Så här skrev t.ex. Gävle Dagblad nyligen.
“Boken är snudd på ett mästerverk…..Huvudpersonen själv sätter med sina välinitierade kommentarer postumt en personlig touch på verket och såväl pressklipp som välformulerade uttalanden från jazzkolleger bidrar till bokens förtjänster. Boken är helt enkelt magnifik – trots vissa små felaktiga uppgifter, som dock inte förtar läsvärdet.”
Det är i linje med vad den nyligen avlidne Bengt-Arne Wallin sade förra året. “En liknande bok har inte skrivits om svensk jazzhistoria. Det är samtidigt ett uppslagsverk”.
Göran Wallén själv säger att den är resultatet av nästan 12 års arbete varav fyra -2004-2008 ägnades åt att intervjua Domnérus.
Jag ringde upp Göran för att få veta lite mer och det här är vad han svarade.
Vad fick dig att skriva boken?
Den enkla anledningen var att det inte finns en bok om kanske Sveriges största musikant under 60 år. Det finns massor tidningar, TV och radioprogram, skivor, men vem hittar dem om 10-20 år. Med boken finns allt sammanfattat på ett ställe.
I de långa intervjuerna med Domnérus vad upptäckte du som du inte redan visste?
Det finns ingen bra presentation om t.ex. 40-talet och dess betydelse för jazzen. Se sammanhangen mellan Jederby över till Simon Brehm som sedan blev Nalenbandet. Detta under en tid då Bebopen växte fram i USA och Sverige.
Vad sätter du främst i Domnérus långa karriär
Frånsett hans sätt att behandla musiken med sina tolkningar tycker jag att han var en förkämpe för att se seriöst på jazzen. Han var ingen jammusiker.
Din favorit bland hans Ellington-tolkningar
När Arne spelade kompositioner av Duke som Johnny Hodges tidigare hade framfört eller när han spelade Barney Goin´ Easy, som var en klassiker för Barney Bigard.
Boken kan köpas i t.ex. bokhandeln och i vissa skivaffärer (som Plugged Records) eller beställas direkt från Göran Wallén (goran.wallen@telia.com). Han leverar gratis i Stockholmsområdet.
Duke and Ella in Stockholm 1966 – discography
In its last issue of 1998 (1998:4), the DESS Bulletin published a detailed discography/audiography of the three concerts (including rehearsals) by Ellington and Ella Fitzgerald in Stockholm on February 7 and February 8, 1966. It was put together by the Ellington specialists and discographers Bo Scherman and Göran Wallén and is available here stockholm-1966-discography.
The article triggered some comments of the Ellington scholar (and later editor of the DEMS Bulletin) Sjef Hoefsmit particularly regarding the rehearsals on February 8. They were published in the Bulletin 1999:1 but are included also in the document above.
An unresolved issue to this very day is is whether also the second part of the concert on February 8 was broadcasted by Swedish television at one point or the other or not. There are different views on this. Of course not a major issue but it is always nice to know the full story 🙂
Jan Bruér minns Cirkus 8 feb. 1966
Som ung Ellingtonfreak lyckades jag på något sätt nässla mig in på (i) Cirkus när Dukes orkester och Ella repeterade inför samma dags TV-inspelningar. Min kamera plockade jag med men också min enkla super-8 filmkamera och tog några stumpar stumfilm(!). I båda fallen svartvitt, dyrbar färg var inte att tänka på.
Jag satt ganska nära estraden för att få orkestermedlemmarna i hyfsad närbild, exempelvis några fina shots på en smajlande Hodges.
Men jag upptäckte snart att Duke sneglade lätt irriterad på mig när jag använde filmkameran, det smattrade lite om den, och med sin fina hörsel stördes han uppenbarligen av det ovanliga kameraljudet i en inspelningsstudio. Nästan som lite avlägset kulsprutesmatter faktiskt! Så jag slutade filma och använde enbart den vanliga 6×6-kameran. Det hade Duke uppenbarligen inget emot eftersom inte bara jag fotograferade.
Där satt bland andra Norman Granz med sin fina Hasselbladare och plåtade – bilder som jag tror han använde på skivomslag från de inspelningar från detta tillfälle han senare gav ut på sitt märke Pablo. Granz sitter till höger på bilden av trumpetsektionen nedan.
Vid repetitionerna bar alla sina scenkostymer – utom Duke. Han var avspänt klädd i en vardaglig tunn blå tröja. Klokt, eftersom det kunde bli väldigt varmt i studion när alla strålkastare tändes.
Jag lyckades också ta en del bilder av Ella både i full swing och när Jimmie Jones ger sina anvisningar till henne och orkestern. Det togs också bilder på Duke och Alice Babs som dök upp framme vid flygeln, för att hälsa och kramas.
Producent Lars Egler, som syns i vit skjorta med ryggen mot kameran på första bilden ovan, lät TV-kamerorna gå i gång även under repet, vilket resulterade i ett särskilt fint halvtimmesprogram som sändes kort innan första delen av de två konserterna (inför ett fullsatt Cirkus) sändes senare under året.
Plötsligt under repetitionerna anbefallde Egler: Allmän tystnad! Det skulle göras en ljudupptagning med ett pianosolo av Duke.
Inför en publik bestående av sina musiker samt diverse löst folk – inklusive Alice, Granz, Benny Åslund och mig – och televisionens anställda spelade Duke en underbar soloversion av sin gamla Serenade to Sweden. Han gjorde dessutom en ännu bättre omtagning plus något annat mer okänt stycke (inte Lotus Blossom!).
Denna sju-åtta minuters improviserade pianostund blev för mig höjdpunkten av allt som hände i Cirkus denna dag. Och vad användes pianoinspelningen till? Svar: delar av den spelades upp under de avslutande massiva publikapplåderna.
Hoppas att någon insiktsfull medarbetare i studiopersonalen sparat detta unika pianosolo av Duke! Men fan tro’t!
Författare: Jan Bruér (2016)
Två bildspel med fler av Jan Bruérs bilder från Cirkus kommer att finnas i Ellington-arkivet. Respektera att Jan Bruér äger rättigheterna till bilderna. Kontakta honom eller DESS för ev. användning av dem.
DUKE & ELLA at Cirkus, Stockholm, Feb 8, 1966
Duke’s European Tour in 1966 was organized by Norman Granz with Ella Fitzgerald and her trio also taking part.
The format of these concerts were: Duke and his orchestra performed during the first part and Ella with trio in the second, with the orchestra acting as accompaniment only.
In Stockholm, Duke and Ella gave three concerts – two on February 7 at Konserthuset and one at Cirkus the day after. Cirkus was a building constructed in the 1890s for circus performances. In the 1960s it was used a lot for TV-productions.
The February 8 concert was arranged in collaboration with Swedish Television to be broadcasted at a later date.
The video, which is now made available to the members of DESS in the “Goodies Room” is most part of the first of the two “mini-concerts” the concert, which took place on February 8.
It is not complete and not without flaws, but it is certainly one of the rarest videos of Duke Ellington and his orchestra. This particular sequence was donated to DESS by one of its members some years ago.
The second concert was like-wise televised and broadcasted at a later date. The exact dates for the two telecasts are not known at this stage.
The concerts were about 40 minutes long to fit Swedish TV’s programming. (more…)
Smått och gott / Bits and pieces
Engelska Amazon annonserar att återutgivningsbolaget Real Gone Music kommer att ge ut “Serenade in Sweden” med Duke Ellington och Alice Babs på CD. Enligt Amazon kommer den att finnas tillgänglig från den 18 november. Real Gone Music har funnits sedan 2011 och har framför allt gett ut popmusik av olika slag. Det förefaller ha gott rykte vad gäller ljudkvaliteten.
The U.K. Amazon announces that the reissue label Real Gone Music will issue “Serenade in Sweden” with Duke Ellington and Alice Babs on CD. It will be available from November 18. Real Gone Music was founded in 2011 and the most part of its catalogue is pop music but there is also some jazz. Real Gone Music seems to have a good reputation as regards sound quality.
I lördags sände det “Star Spangled Radio Hour” – ett oumbärligt program för älskare av storbandsjazz från 30- och 40-talen – två avsnitt av “Tommy Dorsey Tenderleaf Tea Show”. Det senare av dem från 25 augusti 1946 har Ellington som gäst (NDESOR 4636). Programmet kan avlyssnas på http://www.cruisin1430.com/media/podcast/star-spangled-radio-hour. Man hittar också de senaste tre månadernas program på http://www.cruisin1430.com/podcast/996/rss.xml.
Last Saturday, “Star Spangled Radio Hour” broadcasted two programs from the “Tommy Dorsey Tenderleaf Tea Show” (1946). The second of them (from August 25, 1946) has Ellington as guest (NDESOR 4636). One can listen to the program at http://www.cruisin1430.com/media/podcast/star-spangled-radio-hour. The programs of the last three months can also be found at http://www.cruisin1430.com/podcast/996/rss.xml.