DUKE ELLINGTON SOCIETY OF SWEDEN

Hem » 2019 » december

Månadsarkiv: december 2019

Categories for posts

Concerts in Sweden 1963

Stockholm, February 6, 1st concert, part 1

Relaterad bild

The Duke in 1963

The Duke Ellington band in 1963 was one of the outstanding ones. The first European tour that year started in England on January 12 with the last performance being that in Paris on March 1. There were numerous concerts in England and on the continent and bearing in mind that Ellington and his men were coming back in June and embarking on  a Middle East tour later in the same year, this must have been one of the busiest years ever for the band. This has resulted in a great many recordings available from this period, especially from performances in Sweden.

Listen to Jimmy Hamilton in Silk Lace

It was now more than three years after Duke’s previous visit to Sweden, and the band personnel had been subject to a number of  changes, the most important had taken place in the brass section, with Cootie Willams and Lawrence Brown returning after a long absence, whereas the sax section was 100% intact. On the above date, there were two concerts from the Stockholm Concert Hall.  We here present the first of these, but due to the length of it we have to divide in two parts, so here is the first part. You’ll find all this music in the Goodies section. (mer…)

Blue Light 2019-3

Höstnumret av Blue Light har just nått medlemmarna av Duke Ellington Society UK (DESUK)

Blue Lights nye redaktör Patrick Olsen har valt ”to give something back” som tema för det nya numret.

Det innehåller substantiella artiklar med högt läsvärde.

Brian Priestly – pianist, arrangör, radioröst och mer – bidrar med en artikel om musiken Ellington komponerade för en uppsättning i Paris av skådespelet Turcaret som skrevs i början av 1700-talet. Han använder sig flitigt av material från en fransk radiodokumentär från 2004, Duke au TNP (Théâtre National Populaire) och från den CD med musiken till Turcaret som La Maison du Duke gav ut förra året (MDD 011). Dokumentären kan höras här men den är naturligtvis på franska.

Roger Boyes  – Ellingtonspecialist och DESUKs vice ordförande – fortsätter där han slutade i förra numret av Blue Light i sin artikel Sherman Shuffle. Den handlade om Ellington i Chicago och Mellanvästern sommaren 1942. Den nya har rubriken Cabin in the Sky men handlar inte om filmen utan om Ellingtons engagemang av Shorty Baker i mitten av september 1942 och utvecklingen av trumpetsektionen från tre till fyra medlemmar.

Men Boyes’ sätt att ta en liten tråd och låta den bli en matta av insikter och associationer ger oss en artikel med vidare utblickar än så. Det skall bli intressant att se hur han använder det i andra delen av artikeln som skall handla om filmen Cabin in the Sky.

Frank Griffit – musiker, musiklärare och kompositör – bidrar till det nya numret av Blue Light med en längre recension av The Cambridge Companion to Duke Ellington som kom ut för nästan fem år sedan. Essäsamlingen fick mycker blandade recensioner, de flesta kritiska. En orsak till det var den filosofiska ram som huvudredaktören Edward Green gav boken.

Griffits recension är välkommen därför att den bidrar till att nyansera bilden av boken, som innehåller många bra artiklar med starkt forskningsinnehåll av en kvalificerad grupp av Ellingtonspecialister och musikforskare.

Eftersom DESS har en överenskommelse med DESUK att nummer av Blue Light äldre än två år kan göras tillgängliga för DESS’ medlemmar finns nu också de fyra numren för 2017 tillgängliga i Ellingtonarkivet

Ellington DR Broadcasts (35)

The first ”goodie” in December is program 35 in the Duke Ellington series of broadcast by the Danish Radio in the mid-1980s to the mid-1990s. The broadcast is available in the ”Goodies” section of the website.

The program was broadcasted on October 27, 1985 and presented by Jørgen Frigård.

He had decided to focus on selections from 1967.

The program starts with two selections from the stockpile session March 15, 1967. In the recording session they are simply called No. 1 and No. 3. Later they were issued as The Intimacy Of The Blues and Tell Me ‘Bout My Baby. The latter is listed as I Don’t Want Nobody But You in NDESOR

Unfortunately, it is not possible to say if Tell Me ‘Bout My Baby is take 3 or 4 since it is faded out in the broadcast before the end.

Then Frigård lets us hear the first of three selections from The Jaywalker recorded on April 4, 67. Frigård gives the title as WARR but in the discographies and on the Storyville Jaywalker CD it is called The Biggest (WARR).

Later in the program he features Ego and The Little Purple Flower from the same session.

The next stockpile session in the program is the one from June 23, 1967.

First we hear Swamp Goo. According to Benny Åslunds discographical notes on the DR Ellington Broadcasts, it is take 5 but it can also be take 6 issued on the Musicmasters 5041 CD. Then comes Girdle Hurdle and Blood Count. For some reason Frigård has inserted an excerpt of an interview with Harry Carney between the two songs.

The program ends with two more selections from June 23, 1967 – Up Jump (take 4) and Rue Bleu (take 2) – and My Little Brown Book from a RCA recording session on August 30, 1967.

 

Hertigens spelmän program 5

Det femte programmet i Jan Bruérs radioserie Hertigens spelmän sändes den 24 aug. 1981.

Det handlar om tenoristerna i Ellingtons orkester.

Jan inleder programmet med ett kort solo av Barney Bigard i Misty Mornin’. Han går dock inte närmare på Bigards roll som tenorist i bandet utan går snabbt vidare till Ben Webster. Jan illustrerar Websters mångfacetterade stil med både den svängiga Cotton Tail och den lyriska All Too Soon.

Harold Ashby var ”en av Websters lärjungar” och därför var det naturligt för Jan att låta honom komma till tals efter Webster i Just Sqeeze Me från 1969.

Övergången till Paul Gonsalves går via Jimmy Hamilton genom ett nummer som de båda delar – It Don’t Mean A Thing If It Ain’t Got That Swing i en version från 1953.

Resten av programmet handlar om Paul Gonsalves och Jan döljer inte sin klockarkärlek till honom. När tiden inte tillåter honom att spela Diminuendo And Crescendo In Blue från Newport 1956 väljer Jan West Indian Pancake från Antibes-festivalen 1966.

Med stänk av sentimentalitet avslutas programmet med Happy Reunion.

DESS’ medlemmar kan lyssna till programmet här.

Lyssna och rycks med!

DESS-mötet 25 november 2019

Den här gången stod den levande musiken i centrum för mötet. Klubben hade engagerat Jesse Lindgren och hans Swing Wing för att bjuda närvarande medlemmar på Ellingtonmusik av det svängiga slaget.

Foto Sonja Svensson

Orkestern består förutom Jesse på trombone av Tord Larsson tenorsax och klarinett, Per Larsson piano, Michael Selander gitarr, Bo Juhlin bas och Christer Olsson trummor.

Foton Ulf Lundin och Bo Haufman

Bandet bjöd på ett program med tyngdpunkten på 30-talet. Några av låtarna var av Ellingtons hand som t.ex. Rent Party Blues och Saturday Night Function, andra sådana som han spelat in, bl.a. In the Shade of the Old Apple Tree, Ring Dem Bells och Shoe Shine Boy. I den senare spelade Tord Larsson ett fint solo och under kvällen fick vi också höra ömsinta tolkningar av Per Larsson av Lotus Blossom och In my Solitude.

Foto Sonja Svensson

Jesse och hans medmusiker avslutade med Cootie Williams’ Frolic Sam.

Bo Haufman och Göran Wallén stod för kvällens kåserande föredrag.

Ämnet var Herb Jeffries eller som han också kallades efter en av sina cowboyfilmer The Bronze Buckaroo.

Han var vokalist hos Ellington i början av 40-talet eller närmare bestämt från januari 1940 till början av juli 1942.

Jeffries startade sin karriär som vokalist hos Earl Hines och föredragshållarna lät publiken höra ett exempel på det. Under senare delen av 30-talet slog dock Jeffries om och blev filmskådespelare med enklare cowboyfilmer med svarta skådespelare som sin specialitet. Bo berättade om de fyra filmer han medverkade i.

Tyvärr fick vi inte höra hur Jeffries hamnade hos Ellington men att han började med orkestern i samband med dess engagemang på Southlands Theatre Restaurant i början av januari 1940.

I december 1940 spelade han och Ellington in Flamingo som Jeffries skulle bli starkt förknippad under resten av sitt liv. Bo och Göran lät naturligtvis publiken höra den men också hans inspelning av Jump For Joy.

Göran gav också publiken en trevlig överraskning när han spelade upp en hittills okänd svensk inspelning av Flamingo gjord av en ung Arne Domnerus.

Eftersom både Bo och Göran träffat Jeffries på Ellingtonkonferenser kunde de också berätta många anekdoter om denne – uppenbarligen – mycket självcentrerade man och sångare.

Inspelningar av föredraget i finns tillgängliga i mötesarkivet i video– och ljudversioner

Den trogna DESS-publiken var naturligtvis på plats en så här trevlig och bra kväll.

Foto Bo Haufman

%d bloggare gillar detta: