DUKE ELLINGTON SOCIETY OF SWEDEN

Hem » På svenska » Smått och gott i december 2019

Smått och gott i december 2019

Ämnen i inlägg

Grace Cathedral 16 april 1970

Nyligen gjorde Ellington- och filmspecialisten Brian Koller ännu ett av sina fynd. Han fann på eBay ett rullband med en inspelning av en konsert i Grace Cathedral i San Francisco den 16 april 1970 och lyckades köpa det.

https://www.ebay.com/itm/Vintage-Duke-Ellington-At-Grace-Cathedral-1970-Concert-Series-Pt-1-Reel-To-Reel-/362766843984?nma=true&si=ZQn13qbmsLefm%252FM7yFmb627Lgo8%253D&orig_cvip=true&nordt=true&rt=nc&_trksid=p2047675.l2557

Det har visserligen varit känt länge att Ellington med en mindre grupp gav två konserter med i Grace Cathedral i San Francisco i april 1970 men det är först nu som det finns en inspelning att lyssna på.

Konserterna i Grace Cathedral den 15 och 16 april föregicks av en liknande konsert i Crockett nära San Francisco.

I Grace Cathedral framträdde Ellington tillsammans med Wild Bill Davis på orgel, Tony Watkins sång, Joe Benjamin bas och Rufus Jones trummor. Möjligen var det samma grupp som spelade i Crocket

Grace Cathedral program pdf

Konserten på bandet är knappt 1 timma och 23 minuter lång och det är möjligt att det inte är hela konserten. Stratemann säger att de två konserterna var c a 2 timmar långa men detta måste bygga på tidningsuppgifter. Om man tittar på sidan av bandboxen, som finns avfotograferad i eBayannonsen, tycks det stå ”part” i slutet av raden och det skulle möjligen peka på att slutet av konserten saknas. Men vem vet?

Ellington och hans grupp spelar totalt 21 melodier.

Konserten inleds med  ett avsnitt där Wild Bill Davis. spelar musik ur Second Sacred Concert och avslutar med Dear Old Southland. Den upprepas av hela gruppen innan Ellington tar över och spelar fyra Strayhornkompositioner – den sista – Satin Doll – tillsamans med hela gruppen. Ellington fortsätter sedan med att prata om ”The River” och spela två ännu inte identifierade melodier. Avdelningen avslutas med New World A-Comin’.

Därefter förenar sig Watkins med gruppen och sjunger I Like The Sunrise, My Mother, My Father And Love och In The Beginning.

Den sista avdelningen är Strayhorn på nytt men den här gången spelad av Wild Bill Davis innan Ellington förenat sig med honom i avslutningen Take The A Train.

Koller har generöst gjort det möjligt för alla vänner av Ellington att lyssna till hans fynd. Det är bara att gå till http://filmsgraded.com/grace för att kunna avnjuta konserten.

Den som vill lyssna på konserten sammanhängande kan göra det här

På Youtube

Brian Koller följer också noga vad som dyker upp på YouTube och låter Ellingtonvänner veta det via gruppen DUKE-LYM.

Här är några av hans senaste upptäckter.

Duke Ellington Orchestra Rehearsal Paris 1950

Många har kommenterat den här videon i DUKE-LYM. Den tycks ha filmats någon gång mellan den 12-16 april 1950  i La Ferme d’Auteuil i Paris’ utkanter i samband med ett pressevenemang för Ellingtons Europaturné. I filmen syns bl.a. Shorty Baker, Harry Carney, Jimmy Hamilton, Alvin ”Bo” McCain, Billy Strayhorn, Al Killiian, Johnny Hodges, Quentin Jackson, Al Celley, Nelson Williams, Russell Procope, Kay Davis and Odessa ”Chubby” Kemp.

Duke Ellington on the Ed Sullivan Show 1959

Videon är ett PR-framträdande av Elington för Anatomy of A Murder i Ed Sullivans TV-show 1959. Också Otto Preminger får ta emot publiken applåder.

Duke Ellington at Palermo Pop 70

Ellington framträdde på Palermo Pop Festival den 20 juli 1970. I videon spelar orkestern ”Aristocracy a La Jean Lafitte” från New Orleans Suite med den kanadensiske trumpetaren Fred Stone som solist på flygelhorn.

Ellingtons ordlösa melodier för sopran

Den senaste podden på Ellington Reflections handlar om Ellingtons ordlösa sånger för hans sopraner. Den bygger i hög grad  på en doktorsavhandling med titeln Synchrony of the Sublime – A Performer’s Guide to Duke Ellington’s Worldless Melodies. Den är framlagd vid University of Kentucky av sångerskan, röstpedagogen och musikforskaren  Lisa M. Clark.

Hon säger att avhandlingen ”evaluates Ellington’s technique of casting the wordless female voice in unique musical contexts via musical analyses, as well as pedagogical and interpretive assessments of selected pieces. The resultant amalgam of musical identities, instrumental and vocal, fostered creative polyphony and epitomized the coined “Ellington Effect.”

I centrum för analysen står tre sångerskor – Adelaide Hall, Kay Davis, and Alice Babs och fem melodier – Creole Love Call”, Minnehaha, Transblucency”, On a Turquoise Cloud and T.G.G.T.

De tre sångerskorna och de fem melodierna finns med i podden.

Avhandlingen kan hämtas här men finns också i Ellingtonarkivet.

Länkat till annat på Internet

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: