New DESS Bulletin
The second 2020 issue of the DESS Bulletin was sent to the DESS members last week. It is an impressive piece of work by Bulletin’s editor Bo Haufman, who also is the new President of Duke Ellington Society of Sweden
The cover story is about Fred Guy – The Obscure Fred Guy as Bo Haufman headline his three page article about him. A highly recommended reading!
Another of Bo’s articles in the new issue is an encyclopedic one about Ellington songs with a reference to a dance style or similar. It is in Swedish but it might be worthwhile to have it translated into English to give DESS’ English-speaking members a chance to comment.
In another four-page article (also this in Swedish), Bo writes about the record companies with which Ellington was associated. Also this article is in Swedish.
The Royal Swedish Ballet performed Ellington’s and Alvin Allley’s ballet The River at the Royal Opera in Stockholm in 1993. Erik Wiedemann wrote the text for the program and it is reprinted in the new Bulletin issue. It is accompanied by what Ellington said about the River at the Grace Cathedral concert in San Francisco on April 16, 1970.
Another reprint is what George Avakian said to an interviewer in 1978 about his first meeting with Ellington when Avakian was 18 years old.
The article by Mike Zirpolo emanating from his website Swing & Beyond in this issue is titled Something To Live For. It deals principally with the start of Billy Strayhorn’s career with Ellington and Ellington’s recording of Something To Live For March 21, 1939. The article is supplemented by one of Bo Haufman about recordings of Strayhorn and others of the song. The two articles are in English.
Ellington 2020
Det nya numret av Bulletinen (se ovan) innehåller en heltäckande rapport om Ellington 2020 – konferensen som aldrig blev av. Här följer några korta tillägg och foton.
Allt tydde på att det skulle bli en bra konferens. Den var väl förberedd av musikprofessorn Anna Celenza som vi alla är skyldiga ett stort tack för hennes sätt att organisera konferensen och hantera krisen som ledde till att den ställdes in.
Den hade också ett tema som pekade framåt. Det tilltänkta programmet och en kortare sammanfattning av de planerade presentationerna finns på webbplatsen för konferensen – https://www.ellington2020.org/.
Men av allt som planerats blev det alltså nästan intet. När vi satte oss ner på den anrika jazzklubben Blues Alley i Georgetown på onsdagskvällen var konferensen reducerad till ett symposium med maximalt 35 tillresta deltagare och färre presentation än planerat. Ett par timmar senare var också detta inställt och för oss européer gällde det att snabbt boka om flygbiljetterna så att vi inte fastnade i USA på obestämd tid.
Konserten “A Tribute To Billy Strayhorn på Blues Alley med Washingtongruppen Marshall Keys and Soulful Path var således det enda av det ursprungliga programmet som genomfördes.
Det var intressant och stimulerande att höra Billy Strayhornlåtar i beboptolkningar men det utlöste många diskussioner mellan de tillresta Ellingtonexperterna. Stämningen var dock överlag god.
Besvikelsen över att konferensen inte blev av ens i ett miniformat var naturligtvis stor särskilt bland de som arbetat hårt med att förbereda presentationer. På torsdagsmorgonen när konferensen skulle ha invigts tog några av dem upp initiativet att samla oss andra runt ett bord och en bärbar dator i ett hörn av konferenslokalen för att visa upp vad de förberett. Bl. a. visade filmmannen och Ellingtonkännaren Joe Medjuk filmen The Duke som CBC TV producerade 1965 för sin serie Festival. En mycket intressant film. Senast den visades på en Ellingtonkonferens var den i Toronto 1986.
Kanske det kan bli möjligt att visa den på ett kommande DESS-möte?
Frågan är naturligtvis nu om det kommer att bli fler Ellingtonkonferenser. Det är tveksamt. Det krävs mycket arbete för att organisera en konferens och tillflödet av en ny generation av Ellingtonexperter är svagt. Kanske behövs det andra former och mindre krävande former än en stor konferens för att driva arbetet på att “Mapping Duke Ellington’s World” vidare.
New recording of Black, Brown and Beige
Some five years ago, Jazz At Lincoln Center launched its own record label Blue Engine Records.
On March 6, the label released Wynton Marsalis’ first recording of the Black, Brown and Beige (https://wyntonmarsalis.org/discography/title/black-brown-and-beige)
The website boosts that it is “a definitive, present-day recording of the suite.” This is true. It is not an effort to recreate what BB&B might have sounded at Carnegie Hall in 1943 but give Ellington’s composition a fresh face.
It will be interesting to hear the reactions of the Ellington community to this.
The work was recorded during a live performance of the work by the Jazz At Lincoln Center Orchestra with Wynton Marsalis at Time Warner Center’s Rose Theater at the end of April 2018. The conductor was Chris Crenshow – trombonist and saxophonist in JALCO.
Some excerpts of the recording is available on YouTube like this one with Work Song.
The recording is available on most digital streaming platforms like Apple Music, Spotify, Amazon Music and Deezer. A mp3 version costs around 10 euros on Amazon. It is also available in a high resolution format (24 bits/96 kHz). For those living in the E.U. the easiest is to buy this version at http://www.highresaudio.com. It costs 15 euros.