DUKE ELLINGTON SOCIETY OF SWEDEN

Hem » Artiklar publicerade av Ulf Lundin

Författararkiv: Ulf Lundin

Categories for posts

Blue Light 2019-3

Höstnumret av Blue Light har just nått medlemmarna av Duke Ellington Society UK (DESUK)

Blue Lights nye redaktör Patrick Olsen har valt ”to give something back” som tema för det nya numret.

Det innehåller substantiella artiklar med högt läsvärde.

Brian Priestly – pianist, arrangör, radioröst och mer – bidrar med en artikel om musiken Ellington komponerade för en uppsättning i Paris av skådespelet Turcaret som skrevs i början av 1700-talet. Han använder sig flitigt av material från en fransk radiodokumentär från 2004, Duke au TNP (Théâtre National Populaire) och från den CD med musiken till Turcaret som La Maison du Duke gav ut förra året (MDD 011). Dokumentären kan höras här men den är naturligtvis på franska.

Roger Boyes  – Ellingtonspecialist och DESUKs vice ordförande – fortsätter där han slutade i förra numret av Blue Light i sin artikel Sherman Shuffle. Den handlade om Ellington i Chicago och Mellanvästern sommaren 1942. Den nya har rubriken Cabin in the Sky men handlar inte om filmen utan om Ellingtons engagemang av Shorty Baker i mitten av september 1942 och utvecklingen av trumpetsektionen från tre till fyra medlemmar.

Men Boyes’ sätt att ta en liten tråd och låta den bli en matta av insikter och associationer ger oss en artikel med vidare utblickar än så. Det skall bli intressant att se hur han använder det i andra delen av artikeln som skall handla om filmen Cabin in the Sky.

Frank Griffit – musiker, musiklärare och kompositör – bidrar till det nya numret av Blue Light med en längre recension av The Cambridge Companion to Duke Ellington som kom ut för nästan fem år sedan. Essäsamlingen fick mycker blandade recensioner, de flesta kritiska. En orsak till det var den filosofiska ram som huvudredaktören Edward Green gav boken.

Griffits recension är välkommen därför att den bidrar till att nyansera bilden av boken, som innehåller många bra artiklar med starkt forskningsinnehåll av en kvalificerad grupp av Ellingtonspecialister och musikforskare.

Eftersom DESS har en överenskommelse med DESUK att nummer av Blue Light äldre än två år kan göras tillgängliga för DESS’ medlemmar finns nu också de fyra numren för 2017 tillgängliga i Ellingtonarkivet

Ellington DR Broadcasts (35)

The first ”goodie” in December is program 35 in the Duke Ellington series of broadcast by the Danish Radio in the mid-1980s to the mid-1990s. The broadcast is available in the ”Goodies” section of the website.

The program was broadcasted on October 27, 1985 and presented by Jørgen Frigård.

He had decided to focus on selections from 1967.

The program starts with two selections from the stockpile session March 15, 1967. In the recording session they are simply called No. 1 and No. 3. Later they were issued as The Intimacy Of The Blues and Tell Me ‘Bout My Baby. The latter is listed as I Don’t Want Nobody But You in NDESOR

Unfortunately, it is not possible to say if Tell Me ‘Bout My Baby is take 3 or 4 since it is faded out in the broadcast before the end.

Then Frigård lets us hear the first of three selections from The Jaywalker recorded on April 4, 67. Frigård gives the title as WARR but in the discographies and on the Storyville Jaywalker CD it is called The Biggest (WARR).

Later in the program he features Ego and The Little Purple Flower from the same session.

The next stockpile session in the program is the one from June 23, 1967.

First we hear Swamp Goo. According to Benny Åslunds discographical notes on the DR Ellington Broadcasts, it is take 5 but it can also be take 6 issued on the Musicmasters 5041 CD. Then comes Girdle Hurdle and Blood Count. For some reason Frigård has inserted an excerpt of an interview with Harry Carney between the two songs.

The program ends with two more selections from June 23, 1967 – Up Jump (take 4) and Rue Bleu (take 2) – and My Little Brown Book from a RCA recording session on August 30, 1967.

 

Hertigens spelmän program 5

Det femte programmet i Jan Bruérs radioserie Hertigens spelmän sändes den 24 aug. 1981.

Det handlar om tenoristerna i Ellingtons orkester.

Jan inleder programmet med ett kort solo av Barney Bigard i Misty Mornin’. Han går dock inte närmare på Bigards roll som tenorist i bandet utan går snabbt vidare till Ben Webster. Jan illustrerar Websters mångfacetterade stil med både den svängiga Cotton Tail och den lyriska All Too Soon.

Harold Ashby var ”en av Websters lärjungar” och därför var det naturligt för Jan att låta honom komma till tals efter Webster i Just Sqeeze Me från 1969.

Övergången till Paul Gonsalves går via Jimmy Hamilton genom ett nummer som de båda delar – It Don’t Mean A Thing If It Ain’t Got That Swing i en version från 1953.

Resten av programmet handlar om Paul Gonsalves och Jan döljer inte sin klockarkärlek till honom. När tiden inte tillåter honom att spela Diminuendo And Crescendo In Blue från Newport 1956 väljer Jan West Indian Pancake från Antibes-festivalen 1966.

Med stänk av sentimentalitet avslutas programmet med Happy Reunion.

DESS’ medlemmar kan lyssna till programmet här.

Lyssna och rycks med!

DESS-mötet 25 november 2019

Den här gången stod den levande musiken i centrum för mötet. Klubben hade engagerat Jesse Lindgren och hans Swing Wing för att bjuda närvarande medlemmar på Ellingtonmusik av det svängiga slaget.

Foto Sonja Svensson

Orkestern består förutom Jesse på trombone av Tord Larsson tenorsax och klarinett, Per Larsson piano, Michael Selander gitarr, Bo Juhlin bas och Christer Olsson trummor.

Foton Ulf Lundin och Bo Haufman

Bandet bjöd på ett program med tyngdpunkten på 30-talet. Några av låtarna var av Ellingtons hand som t.ex. Rent Party Blues och Saturday Night Function, andra sådana som han spelat in, bl.a. In the Shade of the Old Apple Tree, Ring Dem Bells och Shoe Shine Boy. I den senare spelade Tord Larsson ett fint solo och under kvällen fick vi också höra ömsinta tolkningar av Per Larsson av Lotus Blossom och In my Solitude.

Foto Sonja Svensson

Jesse och hans medmusiker avslutade med Cootie Williams’ Frolic Sam.

Bo Haufman och Göran Wallén stod för kvällens kåserande föredrag.

Ämnet var Herb Jeffries eller som han också kallades efter en av sina cowboyfilmer The Bronze Buckaroo.

Han var vokalist hos Ellington i början av 40-talet eller närmare bestämt från januari 1940 till början av juli 1942.

Jeffries startade sin karriär som vokalist hos Earl Hines och föredragshållarna lät publiken höra ett exempel på det. Under senare delen av 30-talet slog dock Jeffries om och blev filmskådespelare med enklare cowboyfilmer med svarta skådespelare som sin specialitet. Bo berättade om de fyra filmer han medverkade i.

Tyvärr fick vi inte höra hur Jeffries hamnade hos Ellington men att han började med orkestern i samband med dess engagemang på Southlands Theatre Restaurant i början av januari 1940.

I december 1940 spelade han och Ellington in Flamingo som Jeffries skulle bli starkt förknippad under resten av sitt liv. Bo och Göran lät naturligtvis publiken höra den men också hans inspelning av Jump For Joy.

Göran gav också publiken en trevlig överraskning när han spelade upp en hittills okänd svensk inspelning av Flamingo gjord av en ung Arne Domnerus.

Eftersom både Bo och Göran träffat Jeffries på Ellingtonkonferenser kunde de också berätta många anekdoter om denne – uppenbarligen – mycket självcentrerade man och sångare.

Inspelningar av föredraget i finns tillgängliga i mötesarkivet i video– och ljudversioner

Den trogna DESS-publiken var naturligtvis på plats en så här trevlig och bra kväll.

Foto Bo Haufman

Ellington interviewed in Sweden, England and Denmark

Ellington was frequently interviewed during his concert tours all over the world. The website has already published some of those interviews like the CBC one by Bryng Whittaker on September 2, 1964 (https://ellington.se/2016/09/09/duke-ellington-cbc-interview-september-2-1964) and the one by Willis Conover in 1973 (https://ellington.se/2017/05/23/conover-interviews-ellington-1973/).

Here are three more.

During his visit to Sweden in 1971, the TV producer Gunilla Marcus managed to get Ellington to sit down with her for a talk after the second concert in Uppsala.

In 1964, Ellington started his European tour in England where he stayed 16 days. According to the indispensable TDWAW (http://tdwaw.ca/), they arrived on 15 February, most likely in the morning. Later in the day trumpeter and band leader Humphrey Lyttleton and the Melody Maker jazz critic Max Jones interviewed Ellington for BBC.

In the interview Ellington talks about how he started his musical career in Washington D.C., how he went on to establish himself in New York (NYC) and about Billy Strayhorn’s arrival in his life.

It is an excerpt of a longer interview. If anyone of the readers of the web site has the longer one, please contact the DESS web editor.

The last interview is from Ellington’s visit to Copenhagen in 1958, when he was interviewed on the news program Aktuelt Kvarter by a Danish journalist on September 7, 1958.

Ellington politely answers the questions of the journalist who summaries the answers in Danish. At the end of the interview Ellington says that he could do without the analysts and just keep the listeners.

More Ellington In Uppsala 1971

In August, we reviewed Storyville’s new CD with Ellington’s concert in Uppsala Nov. 9, 1971 and gave some further information about the concert. The article is available here.

There were two concerts on Nov. 9 – one at 19:30 and the other at 22:00. Storyville’s CD has the second one but also the first one was recorded.

It was done by someone in the audience using a portable recorder so the sound is rather low-fi but it is still quite enjoyable.  The music is identical to the one in the second concert except for Hello Dolly, One More Time For The People and Lotus Blossom, which ended the second concert.

So the first concert was kicked off with C Jam Blues.

The full concert is available to DESS members in the Goodies Room.

 

Hertigens spelmän program 4

Det fjärde programmet i Jan Bruérs radioserie Hertigens spelmän sändes den 17 aug. 1981.

Det handlar om altsaxofonisterna i Ellingtons orkester.

Johnny Hodges dominerar förstås programmet. Han låter oss inledningsvis höra Hodges i hans första skivinspelning med Ellington och en inspelning som konstraterar Hodges’ stil med Otto Harwicks. Vi får också smakprov på hur Willie Smith lät i Ellingtonbandet och Jan låter oss även höra den ganska okände altsaxofonisten Harold Minerve som spelade med Ellington en kort period i mitten av 1971.

Programmet avslutas med fler exempel på Hodges’ konst. Vi får höra honom som på balladmästare och swingman.

DESS’ medlemmar kan lyssna till programmet här.

God lyssning!

%d bloggare gillar detta: