Home » DESS-möte
Category Archives: DESS-möte
DESS-mötet 17 februari 2020
Den här gången bestod mötet av tre delar. Först var det årsmötet med val och annat. Sedan höll John “Jonte” Högman ett föredrag om sin relation till Ellington och hans musik och därefter spelade Joakim Falk Blue Devils lite Ellington och annat.
Håkan Skytt och Lars Björkman skötte årsmötet med sedvanlig bravur.
Styrelsen fick ansvarsfrihet för sin skötsel av föreningen under 2019. Valet av styrelseledamöter fick sin karaktär av att Leif Jönsson avsagt sig uppdraget som ordförande och Anders Asplund lämnar som DESS’ kassör efter 15 år på posten.
Bo Ahnegård hade lett valberedningen.
På dess förslag valde årsmötet Bo Haufman till ny ordförande. Han har ett år kvar på sitt styrelsemandat. Lars Björkman, Thomas Harne och Owe Persson utsågs till styrelseledamöter på två år. Claes Brodda, Leif Jönsson och Peter Lee sitter kvar i styrelsen ytterligare ett år.
Bo tackade för förtroendet
och avtackade sedan Leif Jönsson och Anders Asplund för deras stora arbete för DESS och främjandet av intresset för Duke Ellington.
Efter årsmötet var det dags för kvällens föredragshållare saxofonisten m.m. John “Jonte” Högman att ta över scenen.
Han höll ett föredrag präglat av kunskap och hans kärlek till Ellingtons musik.
Det var mycket uppskattat och publiken önskade Högman välkommen tillbaka.
Efter den sedvanliga pausen med mingel och förtäring tog Joakim Falk Blue Devils över.
Gruppen, som bestod av Joakim Falk, kornett, Adam Falk, klarinett och tenorsax, Gunnar Åkerhielm, piano och Nicklas Wennström, bas, ingår i normala falll i den lite större gruppen Spicy Advice Ragtime Band.
Spelstilar och melodival hämtar man från förra seklets tidigare decennium, dvs 10-, 20- och 30-talen. Vi fick, säger Thomas Harne i sin rapport till webbplatsen, lyssna till en hel del Ellingtonmusik, men också till låtar förknippade med andra ledande jazz-personligheter under denna tid.
Snibor och The Mooche i två ganska bokstavstrogna versioner inledde programmet. I det senare numret presenterade sig alla musikerna i tur och ordning, en growlande klarinett, sordinerad kornett, raka baslinjer i en klassisk ”walking bass” med mjuk stor ton, tenorsolo i den äldre skolan samt välvalda pianotoner.
Ensemblespelet var i början något ruffigt, men ju längre tiden led, desto bättre lät samspelet och soloinslagen. ”Jonte” Högman hoppade in i Dinah och smälte väl in i bandet. Samtliga levererade smakfulla solon.
Mood Indigo bjöd på ett längre, läckert pianosolo samt ett kornett-solo i den högre skolan. Oriental Man, med en hänvisning till Johnny Dodds, lät oss höra ett tidstypiskt pianospel.
I Singin´ the Blues, som bl a ingick i Bix Beiderbeckes repertoar, briljerade Nicklas Wennström i långa melodilinjer med sin stråkbas. You Always Hurt the One You Love, var en trevlig bekantskap med refrängsång av Joakim på klassiskt manér. Black and Tan Fantasy följde därefter.
In the Gloaming, med rötter så långt tillbaka som 1877, blev en ny bekantskap för de flesta, medan slagdängan I´m Confessing that I Love You fick flera att gnola i refrängen. The Chant med referens till Jelly Roll Morton kom sedan och spelades med inspirerande hastighet och fantasi. Konserten avslutades med Creole Love Call.
De flesta välkända ansikten var på plats men mer publik är alltid att önska.
DESS-mötet 6 maj 2019
Som vanligt hade programgruppen med Leif Jönsson i spetsen satt ihop ett intressant och bra program. Kärngruppen av DESS-medlemmar var på plats för att ha ännu en trevlig Ellington- och swingkväll men fler borde ha utnyttjat förmånen.
Ett fokus för kvällen var Ellingtons hundratjugonde födelsedag och Håkan Skytt hade rekryterats för att ge en snabbtur genom Ellingtons liv och musik. Hans föredrag – framfört med humor och fyllt med musik – uppskattades mycket.
Tack vare Göran Axelsson kan frånvarande DESS-medlemmar ta del av föredraget i efterhand. Det finns i avdelningen DESS-möten på webbplatsen. De som bara vill lyssna till musiken som Håkan valt för sitt föredrag kan också göra det. Den finns här.
Swinggruppen JazzMaTazz stod för kvällens musik. Imponerade att DESS kan erbjuda sina medlemmar ett framträdande av en grupp av den här klassen.
Gruppen spelade hela 16 låtar och av Ellingtons musik bl.a.
It Don’t Mean A Thing If It Ain’t Got That Swing
Don’t Get Around Much Anymore
All Too Soon och
I Let A Song Go Out Of My Heart
“Uppskattat, svängit ochg lätt att ta sig till”, sammanfattade en i publiken.
Thomas Harne rapporterar mer utförligt om kvällen och JazzMaTazz framträdande i nästa nummer av Bulletinen.
DESS-mötet 18 feb. 2019
Det blev en trevlig och intressant kväll för de DESS-medlemmar som hade sökt sig till Franska Skolan.
Den inleddes med Sällskapets årsmötet. Det sköttes med sedvanlig bravur av Håkan Skytt
Foto: Bo Haufman
Styrelsen fick ansvarsfrihet och Leif Jönsson, Bo Haufman, Claes Brodda och Peter Lee valdes om till styrelsen för en period av två år. Anders Asplund, Lars Björkman och Göran Wallén har ett år kvar på sina mandat.
Rune Sjögren stod för kvällens föredrag, som han kallade Jazzatmosfär.
Foto Bo Haufman
Foto Sonja Svensson
Han berättade om sitt liv liv med jazzen från ungdomsåren till långt upp i livet och flätade ihop sitt kåseri med 12 väl valda inspelningar från 20-, 30-, 40- och 50-talet. Publiken fick bl.a. höra Slave to the Blues (Ma Rainey), Dippermouth Blues (King Oliver), The Sheik of Araby (Benny Goodman), Oh, Lady be Good (Count Basie), The Things We Did Last Summer (Fats Navarro) och Black and Tan Fantasy (Duke Ellington).
Tack vare DESS’ allstäddes närvarande it-stjärna Göran Axelsson kan de DESS-medlemmar, som inte kunde vara på plats, höra eller se föredraget på sin dator. Det finns i avdelningen DESS-möten på webbplatsen i video-, ljud och textversioner Där kan man också höra alla låtar som Rune spelade.
Efter pausen med mingel och tugg var det så dags för kvällens konsert, som Davor Kajfes stod för. Och det blev verkligen en höjdpunkt.
Foto Bo Haufman
“Det var en upplevelse att höra honom”, sade Sonja och Conny Svensson efter konserten. Och många höll med.
För de, som var med på Ellington ’94 i Stockholm, framkallade konserten också minnet av Davor Kajfes’ framträdande på Konserthuset med John Lewis. Det var en stark upplevelse!
Den här gången bjöd Davor på en bred kavalkad av godbitar förknippade med Ellington och Billy Strayhorn som Take The ’A’ Train, In A Sentimental Mood, I Got It Bad, Satin Doll, Caravan, Lotus Blossom, Isfahan, C Jam Blues.
Han avslutade konserten med en hyllning till Alice Babs och publiken fick höra Come Sunday, Heaven och All Mighty God.
DESS-mötet 26 nov. 2018
Det var ett nytt möte i det nya formatet – föredrag och film men ingen levande musik.
Kvällens föredragshållare var Bo Haufman och ämnet Cootie Williams.
Bo hörde en platta med honom redan när han var tretton år och det satte djupa spår. Genom åren har han skaffat sig en gedigen kunskap om Williams och i ett timmes långt föredrag delade han den generöst med närvarande DESS-medlemmar.
För DESS-medlemmar finns en video med Bos föredrag tillgängligt i avdelningen DESS-möten.
Efter pausen för förtäring och mingel bjöd Anders Asplund på ett trevligt 35 minuters filmprogram med blandad jazz.
Han visade naturligtvis några filmer med Cootie Williams, bl.a. en med Cooties storband från 1943 eller 1944.
Därefter blev det ett blandat swingprogram med bl.a. Cab Calloway, Art Tatum, Billy Eckstine opch glimtar från Benny Goodmans Carnegie Hall konsert 1938.
Anders avslutade med delar av ett jazzprogram på BBC 1964. I rutan ses Duke Ellington, Dave Brubeck-Paul Desmond och Willie ”the Lion” Smith.
Sammantaget: en bra jazzkväll för alla DESS-medlemmar som besvärat sig att ta sig till Franska Skolan.
DESS-mötet 17 sep. 2018
Kvällens föredragshållare var Bo Lindström och publiken lyssnade uppmärksamt.
Bo är specialist på äldre jazz och tillsammans med fransmannen Dan Vernhettes författare till flera böcker i ämnet, bl.a. om trumpetaren Tommy Ladnier. Han har nyligen också publicerat en bok om trombonisten George Brashear.
Bo talade om dessa båda musiker men också kort om Duke Ellington.
Föredraget spelades in och är tillgängligt i antingen video eller bara ljud i avdelningen DESS-möten.
Han berättade om Ladniers och Brashears karriärer, pekade på deras spelstilar och illustrerade det med olika musikexempel. Här är några av dem i ordningen som de spelades eller var menade att spelas under föredraget. De är alla korta utdrag.
If You See Me Comin’ (Mezzrow/Ladnier Quintet 19 dec. 1938)
Pacific Coast Blues (Ethel Waters’ Jazz Masters juni-juli 1922)
Jada Blues -1 Julia Moody Acc By Joe Smith’s Band c aug.1922
Jada Blues -2 Julia Moody Acc By Joe Smith’s Band c sep. 1922
Rock Jenny, Rock 1 Georgia Strutters 23 maj 1927
I Lost My Gal From Memphis Bubber Miley And His Mileage Makers 16 maj 1930
Fullständiga versionen av musiken i föredraget finns i avdelningen DESS-möten
Bo hade mycket föredömligt gjort i ordning ett bildspel. Här är några exempel på bilder som han visade. Hela bildspelet finns i samma avdelning som musiken och föredraget.
Bo gav också publiken en snabblektion om jazzforskning och visade några av de källor som han använt för sina böcker men också hur man kan finna uppgifter om Ellington.
Ett varmt tack till Bo för att han delade med sig av sin rika kunskap.
Efter sedvanlig förtäring och mingel blev det lite film från Anders Asplunds rika arkiv. Den här gången fick publiken se Artie Shaw, Fats Waller, Lester Young, Charlie Parker och naturligtvis Duke Ellington. Uppskattat som vanligt. Filmerna finns tillgängliga i avdelningen DESS-möten. Där finns också en lista med detaljer om filmerna.
Ansvarig för inspelningen av föredraget är DESS’ ljud- och it-expert Göran Axelsson.
DESS-mötet 7 maj 2018
Thomas Erikson stod för föredraget den här gången. När han senast framträdde vid ett DESS-möte pratade han om Tricky Sam Nanton. Den här gånger var ämnet Lawrence Brown.
Vi har bett Thomas att ge en liten sammanfattning av sitt föredrag för de många medlemmar som missade det.
Här är musiken, som Thomas spelade, och listan med låtarna.
Genomgående i alla kommentarer från mötet är att det var ett oerhört bra och intressant föredrag.
“Först gav jag lite fakta om Lawrence Olin Brown, en av jazzens främsta trombonister, levde mellan 1907 och 1988 och tillbringade 29 av sina år i Duke Ellingtons orkester. Han började i orkestern våren 1932 på förslag av Irving Mills. Ellington ska enligt Brown själv ha hälsat honom med att han, Ellington, varken hade hört eller ens ha hört talas om Brown. Flera samtida tyckare ansåg också att Brown passade utomordentligt illa i Ellingtons orkester. En av dessa var John Hammond som bl a karaktäriserade Brown som “slick” och “unnegroid”.
Jag fortsatte sedan med att spela upp 13 inspelningar för att visa Browns olika sidor. Där fanns t.ex det virtuosa och rörliga spelet i skivdebuten med Ellington 1932 (The “Sheik Of Araby), den mjuklyriska nästan celloliknande tonen i “Serenade To Sweden”, avslappnad blues i “Jitterbugs Lullaby” (under Johnny Hodges namn 1938), och det noga instuderade studsiga solot i “Rose Of The Rio Grande”, ett nummer som Brown fick upprepa till leda under sina år med Ellington. Där fanns också, som avslutning, ett nummer (“Feed The Birds” från albumet “Mary Poppins” 1964) som visade Brown som solist med “plunger” i Tricky Sam Nantons anda, en roll som han motvilligt åtog sig under sina senare år med Ellington på 60-talet.
Under loppet av föredraget kom jag förstås också in på människan Lawrence Brown. Han var ju enligt bl a egen utsago en renlevnadsman som varken rökte, drack eller brukade andra stimulantia men hade fördrag med andra som gjorde det. Som Rex Stewart har beskrivit honom var han en man som sällan log utom genom sitt instrument där han enligt Stewart också kunde utrycka allt från grymhet till människokärlek.
Att Brown hade ett spänt förhållande till Duke är känt och var förstås också något som jag berörde, liksom det anmärkningsvärda i att han ändå under sina många år med orkestern lojalt fyllde sina roller. Jag lyfte också fram att det mesta som kan sägas om Brown står att läsa i DESS-bulletin nr 2 för 2017, som ju särskilt ägnade sig åt honom.”
Kvällen inledes med en diskussion om det framtida upplägget av medlemsmötena. Åsikterna var många och Lars Björkman antecknade dem noga för styrelsens fortsatta diskussioner av frågan. Hans anteckningar finns här.
DESS-mötet den 12 feb. 2018
Här kommer en kort rapport från mötet baserad på uppgifter från några av deltagarna och med foton tagna av Bo Haufman och Sonja Svensson. Sonja har också bidragit med en video.
Årsmötet var snabbt avklarat under Håkan Skytts och Lars Björkmans säkra ledning. Anders Asplund, Lars Björkman och Göran Wallén valdes om till styrelsen för en period av 2 år och Leif Jönsson, Claes Brodda, Bo Haufman, och Peter Lee har ytterligare ett år kvar på sina mandat.
Sedan var det dags för kvällens föredragshållare Peter Lee – styrelseledamot i DESS, golfentusiast och mycket annat. Han talade om Wynton Marsalis, hans Lincoln Center Jazz Orchestra och deras insatser för att hålla lågan efter Duke Ellington vid liv. Ett formidabelt och intressant föredrag enligt de närvarande!
Efter pausen bjöd DESS de närvarande på “superb musik” exekverad av två av Sveriges förnämsta musiker, Fredrik Lindborg (barytonsax, sopransax och basklarinett) och Martin Sjöstedt (piano/bas), berättar DESS’ ordförande, Leif Jönsson, för webbplatsen.
Publiken fick sig till livs ett rent Ellingtonprogram med bl.a. Sunset and Mockingbird, In a Mellowtone,, Rubber Bottom, Blues in Blueprint och I’ve Got It Bad.
Att höra Fredrik Lindborg på ett så sällan hört instrument som basklarinett var en upplevelse”, säger Leif Jönsson.
Den använde Lindborg bl.a. i kvällens avslutningsnummer, Mood Indigo, som han anser tillhör “världens vackraste musik”. Martin Sjöstedt ackompanjerade honom lyhört på sin bas.
Duon skiftade flitigt mellan sina olika instrument för att ge publiken prov på olika klanger i sina tolkningar.
Thomas Harne berättar mer om musiken och om kvällen i övrigt i nästa nummer av Bulletinen.
Tyvärr var publik fåtalig också den här gången.
Så en huvudpunkt på nästa möte den 7 maj blir en diskussion om DESS’ mötesverksamhet och hur få fler besökare på mötena, avslutar Leif Jönsson vår korta intervju av honom.
DESS-mötet 2 okt 2017
Här är en kort rapport från mötet baserat på andrahandsuppgifter från några av deltagarna och med vänlig assistans av fotograferna Sonja Svensson (videos) och Bo Haufman (foton).
Kvällens annonserade föredragshållare, Ivan Sundberg, drabbades av förhinder men Leif Hallin – känd bl.a. från sitt jazzprogram Jazz Etz på Radio Sigtuna – ryckte in med bravur och kåserade om Leif Anderson och Smoke Rings.
Det blev naturligtvis en hel del Ellington men också annat. Bl.a. fick publiken höra “Boo-Dah” från det första Smoke Rings-programmet och “If You Were In My Place” från det sista. Vi har klippt dem samman med ett par andra inslag från föredraget.
Efter pausen bjöd trion Klas Lindquist på (tsax och klarinett), Erik Söderlind (gitarr) och Svante Söderqvis (bas) på strålande musik av hög klass.
Sonja Svensson fångade ett par av numren med sin sin kamera och ger oss möjlighet att få höra ur det lät.
De DESS-medlemmar som sökt sig till Franska Skolan hade en trevlig kväll men de kunde ha varit fler.
En utförlig rapport från mötet kommer i nästa nummer av Bulletinen.
DESS-möte 27 april 2017
Medlemsmötet den 27 april blev en succé med två mästerliga aktörer – Gert Palmcrantz och Ulf Johansson-Werre – i centrum.
Tack vare bidrag från Leif Jönsson, Bo Haufman och Sonja Svensson kan webbplatsen ge en kort rapport från mötet.. En fullständig kommer i nästa nummer av Bulletinen.
Först ut på plan var Gert Palmcrantz, som kåserade om och spelade musik av Ellington i olika tolkningar. Gert hade plockat fram mycket från sin stora samling av 78-varvsskivor men bjöd också på musik som han spelat in vid olika evenemang. Publiken fick sig till livs ett program som spände över 85 år – från 1930 till 2015.
Inledningsvis fick den bl.a.höra Ellingtons inspelning från 1930 av Three Little Words med Paul Whitemans Rhythm Boys – Harry Barris, Bing Crosby och Al Rinker och den tysk sångkvartetten Comedian Harmonists’ version av Creole Love Call också från början av 30-talet. Från det decenniet var också ett par Ellington-tolkningar av Arne Hülphers orkester – Black And Tan Fantasy (1937) med ett fint solo av Smyget Redlig i Bubber Miley-stil och en version av Caravan (1938) med dragspel i bakgrunden. (more…)
Smått och Gott / Bits and Pieces
This time the topics of “Bits and Pieces” are the DESS-meeting last Monday, an interview with Alice Babs in Musiktidningen in 1975 about her and Ellington and some more on Ellington’s apperance at the Grinnel College Jan. 10, 1957.
DESS-mötet den 13 feb. 2017
Det var en trevlig och ganska välbesökt tillställning. Årsmötet med styrelseval och annat som hör till klarades av snabbt. Anders Asplunds filmvisning bjöd på Count Basie, Woody Hermann och – naturligtvis – Ellington. Konserten med duon Mårten Lundgren och Kjell Fernström blev mycket uppskattad. En längre rapport med bilder finns i avdelningen DESS-möten. Där finns också information om nästa möte som äger rum den 27 april.
Jan Falk hedersmedlem
Vid årsmötet meddelades att styrelsen utsett DESS’ tidigare ordförande Jan Falk till hedersmedlem i Sällskapet. Han var ordförande från september 2005 till början av 2011 då han avgick på egen begäran.
Alice Babs och Ellington i Musiktidningen 1974
Musiktidningen var ett av dessa djärva initiativ utan vilken världen skulle vara mycket fattigare. Initiativtagaren var DESS-medlemmen Torgil Rosenberg och det första numret kom ut 1973. Med hårt arbete och stora personliga uppoffringar lyckade han hålla tidningen gående till 1978 till stor glädje för många svenska musikälskare, webbredaktören inkluderad.
“Musiktidningen kostade mig mitt hus men jag ångrar det inte. Det gav mängder med lärdom och möten med personligheter (André Previn, Nelson Riddle, Sixten Ehrling, André Kostelanetz, Eubie Blake, Earl Hines, Lena Horne m fl)” sade Torgil nyligen när vi intervjuade honom.
I samband med Ellington’s bortgång bad tidningen Ragnvi Gylder att göra en intervju med Alice om hennes samarbete med Duke ackompanjerat med bra bilder. Tack Torkels generositet finns artikeln nu i Ellington-arkivet men kan också läsas direkt via den här länken.
Omslaget var naturligtvis en bild på Ellington tagen av den berömde fotografen Gai Terrell.
More about Grinnell
The “goodie” in January with Ellington’s concert at the Grinnell College January 10, 1957 has been much appreciated. For those, who would like to learn more about this appearance and about the record, we recommend the Villes Ville blog run by Blue Light editor Ian Bradley. In 2014 he published there an article about the event and the LP. It has several photos and one of them is this one (published with the permission of Ian).
The address to the blog article is http://villesville.blogspot.fr/2014/01/grinnell-and-bear-it.html