DUKE ELLINGTON SOCIETY OF SWEDEN

Hem » DESS » Historik

Historik

Under 80- och 90-talet förekom det årliga Ellingtonkonferenser runtom i världen och när våra vänner i Köpenhamn arrangerade en sådan 1992 var det självklart många svenskar som besökte den. Från Stockholm var vi säkert ett tiotal delegater.

Konferensen i Köpenhamn var lyckad och medan den pågick började vissa tankar formas hos några av de svenska delegaterna om att även Sverige borde stå för en konferens inom något av de närmaste åren. Den som mest tänkte i dom banorna var Göran Wallén och han fick många sympatier från flera andra delegater som t.ex. Rolf Dahlgren, Alf Lavér, Olle Lindholm, Peter Lee och även av undertecknad.

Vi tyckte ju alla att Sverige på något sätt stod Ellington nära – flera svenskar hade ju medverkat i hans orkester, Rolf Erikson, Åke Persson, Alice Babs och även Nils Lindberg. Dessutom hade ju Ellington goda erfarenheter av Sverige, som han konkretiserat i form av en komposition, som han kallade ”Serenade To Sweden”.

En arbetsgrupp bildades, i syfte att arrangera en konferens i Stockholm 1994, bestående av c:a dussinet entusiaster, var och en specialist inom något område. För att ha en juridisk plattform för den planerade konferensen behövdes en registrerad förening och 1993 bildades för ändamålet Duke Ellington Society of Sweden. Göran Wallén var den drivande i gruppen och gjorde ett stort arbete med att först få support från de övriga Ellington-föreningarna runt om i världen för en konferens 1994 och inte minst att skaffa fram ekonomiska garantier från olika organisationer och företag.

Rikskonserter kom tidigt in i bilden som en slags medarrangör och som sin representant utsåg man jazzmusikern Lennart Åberg, som kom att göra ett stort arbete som den musikaliske organisatören och även som anskaffare av ekonomiska bidrag från diverse kulturella organisationer. Även Sveriges Radio var föreningen behjälplig genom att arrangera en konsert i Berwaldhallen i samband med konferensen.

Konferensen gick av stapeln i maj 1994 och blev en stor succé. Till konserten i Konserthuset hade engagerats sådana Ellingtonnamn som Clark Terry, Louis Bellson, Willie Cook, Rolf Erikson, Joya Sherrill och naturligtvis Alice Babs. Dessutom framträdde ett så stort namn som John Lewis.

När konferensen väl var överstånden uppenbarade sig frågan: Vad skall nu hända med förening – DESS ? Arbetsgruppen bestämde att föreningen skulle leva vidare genom att agera på två sätt.

För det första att ge ut en tidskrift fyra gånger om året med material om Ellington som kan vara av intresse för föreningens medlemmar. Tidningen fick namnet ”Bulletinen”.

För det andra skulle medlemsmöten arrangeras fyra gånger per år varvid något anförande skulle hållas kring ämnet Duke Ellington och dessutom erbjudas levande Ellington-musik.

Detta koncept har fungerat bra och föreningen har kunnat attrahera ett medlemsantal som pendlat mellan 200/250 spridda över hela Sverige med en viss tyngdpunkt på Stockholmsområdet.

1999 arrangerade föreningen en konsert på Nalen för att fira 100-årsminnet av Duke Ellingtons födelse.

2004 tog så Göran Wallén i samarbete med SAMI initiativet till en andra Ellingtonkonferens, 10 år efter den första, som ägde rum i Nalens lokaler i Stockholm. Även den konferensen blev en succé.

DESS fortsätter nu på den inslagna vägen i sitt syfte att bevara minnet av Duke Ellingtons musik och livsverk och välkomnar många ytterligare medlemmar.

Bo Haufman

%d bloggare gillar detta: