DUKE ELLINGTON SOCIETY OF SWEDEN

Hem » Sökresultat för 'göteborg'

Sökresultat för: göteborg

Categories for posts

Gothenburg Nov 6, 1958, 2nd concert, part 2

cropped-goteborgskonserthus_foto_sofia_paunovic_21327

Göteborgs konserthus

First few tunes of the ”long” medley

The 2nd part of the concert starts with two versions of Boo-Dah, with Duke telling a small story about the composer of this tune, Billy Strayhorn. This has been issued on Musica Jazz LP MJP 1005, a fairly long time ago.

The next number, Hi Fi Fo Fum is mainly a drum solo for Sam Woodyard which was first heard at the Newport Jazz Festival in July the same year. It was obviously an attempt to repeat the success from the early 50-ies with Skin Deep and Louie Bellson. This version of Hi Fi Fo Fum has not been commercially issued. (mer…)

Gothenburg Nov 6, 1958, 2nd concert, part 1

Bildresultat för Göteborgs konserthus

Göteborgs konserthus

In June 2017, the website published an article about Ellington’s tour of Europe in October- November 1958 and particularly about his two appearances in Sweden – the one in Stockholm on Nov. 4th and the one in Gothenburg on Nov. 6th.

As part of the article we made available to DESS members the first concert at the Gothenburg Concert Hall. This month, they can once again enjoy it in the Goodies Room.

Whereas this concert mainly has remained unissued, parts of the second concert have been issued on a number of labels, but not in its entirety anywhere before. This is probably one of the best recordings made on Ellington’s 1958 European tour and we are therefore happy to make the first part of  it available in the Goodies Room to DESS members together with the full first concert.

The second part of the concert will be published later this week.

The 1958 version of the Duke Ellington orchestra was impressive: On trumpets Clark Terry, Cat Anderson, Harold Baker and Ray Nance, on trombones Quentin Jackson, Britt Woodman and John Sanders, the reeds were Jimmy Hamilton, Russell Procope, Johnny Hodges, Paul Gonsalves and Harry Carney, and besides Duke in the rhythm section are Jimmy Woode and Sam Woodyard. Ozzie Bailey is the singer. (mer…)

Göteborg 6 november 1958

52ce70cf-af27-4108-b13c-0154b149cc03

När Duke Ellington och hans orkester reste på Europa-turné i oktober 1958, så var det 8 år sedan den förra turnén och av manskapet som deltog 1950 återstod nu bara c:a hälften. I stället hade nya musiker etablerat sig i orkestern.

Publiken i Europa fick nu för första gången höra och se ett antal nya intressanta solister som Clark Terry, Cat Anderson, Britt Woodman, John Sanders, Paul Gonsalves, Sam Woodyard m. fl., som visserligen inte var okända, men som var nya för den europeiska publiken.

Turnén började i London den 5 oktober och avslutades i Paris den 20 november och då hade orkestern haft konserter nästa varje dag däremellan.

Den 4 november hade turen kommits till Sverige och Stockholm, där orkestern konserterade i Kungl. Tennishallen. Från denna konsert finns tyvärr inget bevarat, men däremot besökte orkestern Göteborg två dagar senare och därifrån finns två hela konserter bevarade.

1958 års upplaga av Duke Ellington och hans orkester var tveklöst en av de av de bästa som besökte  Europa under alla år. Musik från den andra föreställningen i Göteborgs konserthus har tidigare utgivits i urval på olika skivmärken, men inte i sin helhet, samt sänts i radio (i utdrag) både 1958 och senare.

DESS’ medlemmar får den här gången ta del av den första konserten från Göteborg, vilken aldrig utgivits på skiva (undantag: Diminuendo and Crescendo In Blue & Wailing Interval). Nedan  hör vi ett exempel från konserten, medan resten av konserten finns i Godisrummet.

El Gato

(mer…)

Gunilla träffar Duke 1958

Kamratposten är ju en tidningen för barn mellan 8 och 15 år och många DESS-medlemmar tillhörde säkert dess prenumeranter på 1950- och 1960-talet.

Kamratposten nr 2 år 1959 innehåller en artikel på fyra sidor om Duke Ellington skriven för tidningens unga läsekrets. Den får anses tillhöra ”kulturen om Ellington i Sverige”.

Kamratposten

Kamratpostens unga reporter Gunilla Holm besökte Duke Ellingtons konsert i Kungl. Tennishallen den 4 november 1958. Gunilla fick träffa Duke och samtalade med honom. Några bilder togs också. Vidare hade Kamratposten en tävling för läsekretsen om att identifiera en sång som Duke Ellington skrivit! Detta vore nog inte möjligt att göra i dagens Sverige.

Kamratposten Margareta Toss

I perspektiv – den 6 november 1958 besökte jag – Göran Axelsson – de två Duke Ellington-konserterna i Göteborgs konserthus. Nyss fylld 18, men ännu inget körkort.

Den fullständiga artikeln finns tillgänglig för DESS-medlemmar i Ellington-arkivet. Lösenordet är detsamma som tidigare.

Och varmt tack till Leif Jönsson, som ställt det här numret av Kamratposten till förfogande för DESS-medlemmar via DESS’ webbplats och till Sonja Svensson för fotot.

Författare: Göran Axelsson / Ulf Lundin

Recordings in Sweden 1939-1973

Apr 29, 1939 Stockholm
DUKE ELLINGTON
40th birthday interview by Manne Berggren, SR, Dagens Eko´s evening

DUKE ELLINGTON & HIS FAMOUS ORCHESTRA
SR BC from Stockholms Konserthus, recorded by Nils Castegren  

June 4, 1950 Stockholm
AL KILLIAN´S JAZZ GROUP
Rec in Stockholm

Nov 4, 1958 Stockholm
DUKE ELLINGTON
Interview by Bo Holmqvist SR BC in Journalen

Nov 6, 1958 Göteborg
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Göteborgs Konserthus

Sep 26, 1959 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Stockholms Konserthus

Mars 14, 1961 Stockholm
JOHNNY HODGES
SR BC from Stockholms Konserthus

Feb 3, 1963 Stockholm
DUKE ELLINGTON
Interview by Sven Lindahl, SVT, Aktuellt – Apropå

Feb 6, 1963 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Stockholms Konserthus

Feb 7, 1963 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Stockholms Konserthus

LAWRENCE BROWN
Interview by Leif ”Smoke Rings” Andersson SR BC, Stockholm

DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA with Stockholm Symphony Orchestra
SR TC Indigo, Circus, Stockholm

Feb 8, 1963 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Stockholms Konserthus

Feb 9, 1963 Kalmar
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Kalmar Sporthall

June 4-9, 1963 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Gröna Lund, Stockholm

June 19, 1963 Malmö
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Amiralen, Malmö

Mars 9, 1964 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Stockholms Konserthus

Mars 11, 1964 Göteborg
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Göteborgs Konserthus

Febr 2, 1965 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Stockholms Konserthus

Febr 7, 1966 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Stockholms Konserthus

Febr 8, 1966 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC/TC from Cirkus Stockholm

Jan 24, 1967 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Stockholms Konserthus

Jan 19, 1968 New York
Interview by Leif ”Smoke Rings” Andersson SR BC, Stockholm

Nov 4, 1969 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Kongresshallen Stockholm

Nov 5, 1969 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC Rehearsals Gustav Vasa kyrka

Nov 6, 1969 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR TC from Gustav Vasa kyrka, Stockholm

Nov 9, 1969 Malmö
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Stadsteatern, Malmö

July 8, 1970 Göteborg
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Liseberg Konserthall, Göteborg

Nov 8, 1971 Malmö
DR? TC, interview by Per Möller Hansen
from Savoy Hotell, Malmö

Nov 9, 1971 Uppsala
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Universitetsaulan, Uppsala

SR BC interview by Gunilla Marcus from Universitetsaulan, Uppsala

Nov 10, 1971 Malmö
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Stadsteatern, Malmö

Oct 25, 1973 Malmö
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Stadsteatern, Malmö

Oct 28, 1973 Stockholm
DUKE ELLINGTON AND HIS ORCHESTRA
SR BC from Konserthuset, Stockholm

A detailed discography of the recordings is available for downloading. DOWNLOAD

Översikt – Overview

författad av Rolf Dahlgren.

Duke och hans orkester hörde till våra flitigaste musikaliska besökare. Under tiden 1939 – 1973 gästade de oss ett 15-tal gånger om vi räknar allt. Det som jag missade var en snabbvisit som bandet gjorde den 8 juli 1970 då bandet stannade till i Göteborg där man spelade på Liseberg. Och ett sådant evenemang var förstås lätt att missa

1939

Besöket i Sverige ägde rum i april, och orkestern kom in via Danmark efter att först ha spelat i Paris, Belgien och Holland. Efter spelningar i Köpenhamn, Göteborg och Jönköping blev det så småningom dags för konserter i Stockholm söndagen den 16 april vilket åtminstone för mig blev första tillfälle att få höra Dukes band.

Man gav två konserter i Konserthuset, en matiné på eftermiddagen och en sen konsert vid 10-tiden på kvällen. Jag hörde båda trots att priserna verkade höga för en 18-årig skolgrabbs fickpengar. Men jag hade lyckats hitta en morgontidning som vågade ge mig fyra fribiljetter mot att jag skrev en recension och kunde alltså höra två konserter gratis.

Turnén i Sverige omfattade ett 20-tal platser med en kort avstickare till Oslo och inrymde också en speciell födelsedagskonsert i Stockholm den 29 april med anledning av Dukes 40-årsdag. Sverigebesöket avslutades med konserter i Göteborg och Varberg innan bandet via London och Le Havre återvände till New York.

Svensk konsertarrangör den här gången var musikförlaget Reuter och Reuter, vilket är förklaringen till att Duke spelade in schlagern ”I en röd liten stuga”. Förhoppningen var väl att med orkesterns hjälp få producera en världsschlager. Så blev det knappast, möjligen åstadkom man ett originellt inslag i Ellingtons diskografi.

1940-talet

40-talet präglades av krigsåren och därför dröjde det elva år till nästa Duke-besök. 1950 hade Europa börjat återhämta sig efter krigsåren och det blev åter möjligt att turnera någorlunda fritt över gränserna. I slutet av mars reste orkestern med exklusiva Ile de France från New York till Le Havre i Frankrike.

Turnén som följde gick över i sedan länge krigströtta länder som Frankrike, Italien och Holland innan det i början av juni blev dags för de enda svenska konserterna i Malmö, Stockholm och Göteborg. Tyvärr sammanföll de svenska konserterna m ed sommarens första värmebölja med följd att det knappast var halvsålt till någon gång. Men den publik som kom var helt nöjd med musiken.

Hur det lät i Sverige, finns inte dokumenterat. Såvitt jag kan erinra mig, gjordes det inga ljudupptagningar från konserterna i Sverige. Sensationellt var att orkestern avslutade turnén i Tyskland, i det svårt sönderbombade Hamburg. Därifrån finns det en upptagning som är utgiven på en CD. Också återresan över Atlanten skedde på Ile de France, och den 30 juni var orkestern tillbaka i New York.

Inför Europaturnén hade en del förändringar gjorts i orkesterbesättningen. Ernie Royal hade ersatt Dave Burns i trumpetgruppen, trombonisten Ted Kelly hade följt med i stället för Tyree Glenn och Butch Ballard hade gått in som extra slagverkare helt enkelt för att man inte litade på att den alltför ”törstige” Sonny Greer kunde klara en så omfattande turné. Den dubbla kostnaden hade kompenserats genom att tenorsaxofonisten Don Byas fick ersätta Charlie Rouse. Byas bodde vid det här laget redan i Paris och krävde alltså ingen ersättning för båtresan.

Det här var första gången som jag själv hörde till Dukes konsertarrangörer. Min gamle vän Nils Hellström och jag hade något år tidigare bildat Estrads konsertbyrå och börjat arrangera konserter. Vi hade genomfört några lyckade arrangemang innan vi engagerade oss i Dukes visit, vilket för övrigt skedde i visst samarbete med det mer erfarna Konsertbolaget. I fortsättningen blev det mesta framgångsrikt med artister som Count Basie, Charlie Parker, Jazz at the Philharmonic, Louis Armstrong m.fl.

1950-talet
Det skulle emellertid dröja tills 1958 innan Duke Ellington kom med sin orkester till Sverige igen, då man bara besökte Stockholm och Göteborg. Däremot fick missgynnade Storbritannien besök av Dukes orkester under nästan hela oktober månad. Från Glasgow i norr till Southampton i söder gavs ett 30-tal konserter. Därefter tog sig orkestern till kontinenten.

I Stockholm hölls konserterna i Kungl. Tennishallen, men utöver detta syntes Duke knappast till. Tillsammans med Billy Strayhorn isolerade han sig under ett par dygn på ett rum på Grand Hotel där det fanns ett piano. Där var de sysselsatta med att komponera småstycken till en show som Orson Welles arbetade med.

Efter hemkomsten till New York blev Duke anklagad för att i Stockholm ha undertecknat den s.k. Stockholmsappellen mot atombomber. Duke protesterade och hävdade att han aldrig brukade skriva på några petitioner, vad de än handlade om, men eftersom USA var en av de två stater som då hade atombomber, var det inte alla som trodde honom. Ingen kunde emellertid visa upp Dukes namn på appellen och så småningom tystnade kritiken.

Nästa Ellingtonbesök i Europa ägde rum redan nästa höst (1959). Först reste ungefär hälften av bandet över med båt i början av september. Sedan flög de övriga medlemmarna inklusive Duke ungefär en vecka senare. Publiktillströmningarna till de olika konserterna blev mycket varierande, vilket sades framför allt bero på att en mängd jazzartister turnerade runt i Europa vid samma tidpunkt.

I Sverige blev det hygglig framgång med välbesökta konserter på sex platser, från Malmö till Stockholm. För mig personligen blev Dukes besök ett oförglömligt minne, dock inte av helt positiv karaktär. Detaljerna har jag tidigare redogjort för i andra sammanhang, så därför nöjer jag mig här med att ge en förkortad version.

Efter konserter i Malmö, Borås och Örebro, besöktes Stockholm av orkestern lördagen den 26 september och måndagen den 28 september. Söndagen dess emellan gavs det konsert i Linköping, dit bandet inte flyttade utan gjorde en resa T&R med buss. Efter lördagskonserten hade Duke kommit fram till Nisse Hellström och mig och undrade om inte han kunde slippa följa med bussen. ”Finns det ingen möjlighet att få åka bil” frågade han.

Eftersom jag alltid var svag för stora amerikanska bilar, jag hade just då en Rambler, bestämde vi att Nisse skulle åka med bussen och jag skulle hämta Duke på Grand Hotel på söndagseftermiddagen. När jag kom dit väntade inte bara Duke där, utan även Billy Strayhorn och den vite turnéledaren Al Celley.

Resan ner till Linköping gick utan problem. Kvällens konsert var välbesökt och blev en stor succé. Efter konserten återvände bussen med musikerna till Stockholm, medan vi i vår bil fick oss en matbit på Frimurarehotellet i, innan även vi styrde mot Stockholm. Då började problemen.

Efter midnatt i nattmörkret uppe vid Kolmården kollapsade plötsligt bilens vattenpump. På ett ögonblick var kylaren tom och det blev nödvändigt att stanna. I bagageutrymmet hittade jag en plåtburk och en tom läskedrycksflaska och med den utrustningen började Billy Strayhorn och jag traska fram utmed vägen och leta efter en vattenpöl så att vi kunde fylla kylaren. När det så småningom hade lyckats, kom vi iväg några kilometer innan kylaren åter kokade. Återigen måste vi börja leta en vattenpöl.

Duke och turnéledaren satt kvar i bilen medan Strayhorn och jag trevade i mörkret och letade efter vatten. Så här långt efteråt kan det kanske inte verka så dramatiskt, men just då var det nervöst. Hela tiden med en osäker rädsla att motorn skulle skära ihop och bli helt oduglig. Vi fick upprepa manövern fyra gånger i den kolmörka och gråkalla natten.

Men så småningom kom vi fram till Sörmlandsgränsen där det på den tiden fanns en dygnetruntöppen bensinmack.Där lindade en finurlig man in hela vattenpumpen i två rullar isoleringsband. Den såg ut som ett stort garnnystan, med spelade det för roll, för faktiskt höll det tätt och vid halvfyratiden på måndagsmorgonen kunde vi köra in i Stockholm.

Jag var inte stolt över den misslyckade hemfärden, men ingen av passagerarna visade någon irritation över missödet. Tvärtom blev Duke och jag i fortsättningen de bästa vänner. Vi träffades nästan vid alla orkesterns återstående besök och jag har ännu kvar en bunt julkort och nyårshälsningar som han eller hans sekreterare sände mig de följande åren.

1960-talet
Våren 1961 reste Duke ensam till Europa och arbetade i Paris med musik till filmen ”Paris Blues”. Under tiden delade orkesterns medlemmar upp sig i två mindre band förstärkta med några musiker från annat håll.

Johnny Hodges samlade en septett med Al Williams som pianist och turnerade några veckor i Europa, bl.a. med besök i Stockholm i mars månad. Det bandet var engagerat av Norman Granz och presenterades som ”The Duke Ellington All Stars directed by Johnny Hodges”. Deras musik finns bevarad bl.a. på en dubbel-LP som spelades in i Berlin och en Storyville-LP från en inspelning av Sveriges Radio.

Under tiden ledde klarinettisten Jimmy Hamilton flertalet av Dukes övriga musiker jämte några förstärkningar i en grupp som var kvar i New York och mest sysslade med skivinspelningar.

I början av 1963 blev det dags för Europa igen. Större delen av januari spelade man i England, men i månadsskiftet till februari flög hela gruppen från London till Paris för skivinspelning och ett par konserter. Redan den 3 februari fortsatte de till Malmö. Det kunde konstateras att trombonsektionen innehöll Lawrence Brown som inte framträtt i Sverige med orkestern sedan 1950. Dessutom hade Cootie Williams återkommit efter 22 år. Den 4 februari var orkestern i Göteborg, den 5 i Helsingfors och den 6 februari i Stockholms konserthus.

Dagen därpå deltog bandet i ett på sin tid mycket uppmärksammat evenemang. Det var då TV tog hand om oprkestern och bandade inför publik på Cirkus ute på Djurgården. Medverkande förutom orkestern var en balettgrupp från Operan under Birgit Cuillbergs ledning samt Dukes favoritsångerska på de här breddgraderna, nämligen Alice Babs.

På natten efter en heldags repetitioner och inspelning för TV, bar det sent på kvällen ut till
Europafilms studio i Sundbyberg för inspelning av ”Night Creature”. Inte förrän långt fram på småtimmarna kunde orkestermedlemmarna packa ihop och återvända till hotellet.

Därefter vände orkestern söderut igen och spelade i Köpenhamn den 8:e för att sedan återvända till Sverige och ge en konsert i Kalmar den 9:e. Därefter fortsatte turnén vidare kors och tvärs över en stor del av Europa innan man avslutade med en konsert i Paris den 1 mars.

Större delen av gruppen reste tillbaka till USA den 4 mars, men då hade Duke drabbats av en svår influensa och blev inlagd på amerikanska sjukhuset i Paris. Den 11 mars blev han
friskförklarad, men stannade kvar i Paris ytterligare några dagar före hemresan till New York.

Även i fortsättningen blev 1963 ett verkligt ”svenskår” för medlemmarna i Duke Ellingtons orkester. Det började med att Roffe Eriksson engagerades för att ersätta Roy Burrows i mitten av april, Den 31 maj var orkestern tillbaka i Sverige och anlände med flyg till Arlanda för en omfattande turné nästan hela juni i folkparkernas regi. Det började i Västerås, därefter Örebro och Karlstad. Därefter fortsatte det på Gröna Lund i
Stockholm där man stannade i sex dagar. Det började varje kväll på utomhusscenen, varefter man flyttade in på Dans Inn för att spela till dans.

Den 10 juni medverkade Duke i Sveriges Radio och därefter fortsatte Folkparks-turnerandet. Den 11 juni var man i Gävle, den 12:e i Borlänge, den 13:e i Norrköping, den 14:e i Värnamo, 15:e i Halmstad samt den 16:e i Karlshamn. Under vistelsen i södra Sverige passade man på att besöka Köpenhamn den 17 juni. Därefter återvände orkestern till Sverige och besökte Liseberg i Göteborg den 18 juni, Amiralen i Malmö den 19:e, den 20:e tillbaka till Liseberg, den 21:e i Folkparken i Uddevalla, den 22a i Huskvarna och den 23:e i Mjölby Folkpark. Den 24 juni återvände orkestern till Stockholm och spelade på Skansen. Nästa dag avslutades Sverigebesöket i Ljusdals Folkpark.

På hösten samma år begav sig Duke Ellington med sin orkester iväg på en omfattande turné till Syrien, Jordanien Pakistan och Indien.

Våren 1964 återkom orkestern till Europa och den 9 mars kunde vi höra den i Stockholms
konserthus. Nästa dag fortsatte orkestern för att spela i Kulturhuset i Helsingfors. Den 11 mars gav man konsert i Göteborgs konserthus innan orkestern via Malmö den 12:e och Tivoli i Köpenhamn den 13:e återvände till kontinenten.

Sommaren 1964 tillbringade orkestern huvudsakligast i Japan. På hösten samma år producerade man också åtskilliga skivor, bl.a. den uppmärksammade och ofta diskuterade inspelningen av en Mary Poppins-LP på skivmärket Reprise. Tja, säga vad man vill, men någon genuin Ellingtonmusik är det knappast.

1965 började med ett nytt besök i Europa varvid de flesta konserterna spelades i England och Tyskland. Såvitt jag minns gjorde man den här gången bara tre framträdanden i Sverige, nämligen den 1 februari på Akademiska Föreningens stora sal i Lund där Johnny Hodges son, John Cornelius Hodges II ersatte Sam Woodyard, som hade blivit akterseglad i Köpenhamn där orkestern framträdde kvällen innan på Falkoner Teatret. Efter konserten i Lund gavs samma kväll en Nattiné på Stadsteatern i Malmö varvid Sydsvenskans recensent konstaterade att Duke var bättre än någonsin tidigare.Nästa dag åkte orkestern vidare till Stockholm där konsert gavs i Konserthuset. Notabelt var att Ray Nance hade återinträtt i trumpetsektionen.

1966 återkom Duke till Europa, denna gång i sällskap med Ella Fitzgerald. Efter besök i
Portugal, Spanien och Tyskland, kom han till konserthuset i Stockholm den 7 februari. Dagen efter begav sig orkestern ut till Cirkus på Djurgården där repetitioner ägde rum hela dagen inför kvällens inspelning för Sveriges Television med publik och med Ella Fitzgerald som huvudattraktion. Under hennes framträdande med orkestern bestod kompet av Gus Johnson, Joe Comfort och Jimmy Jones.

Åter igen 1967 kom Duke till Europa, även denna gång i sällskap med Ella Fitzgerald. I hennes trio satt nu Sam Woodyard medan Rufus Jones skötte trummorna i orkestern. Denna gång blev det endast två framträdanden i Sverige, nämligen den 24 januari i Stockholms konserthus och två dagar senare på Malmö stadsteater, där Alice Babs ersatte Ella Fitzgerald. Stormande jubel mötte Alice och Duke.

Det kom nu att dröja två år innan Duke återvände till Europa och Sverige 1969, som blev ett händelserikt år inte minst ur svensk synvinkel, eftersom vi i samband med konsertbesöket också fick höra Duke framföra en av sina ”Sacred Concerts” i sin helhet. Avsnitt ur konserterna framförs ganska ofta i våra kyrkor, men i varje fall för stockholmarnas del lär detta ha varit enda gången vi fått höra en hel konsert.

Den 5 november påbörjades repetitionerna i Gustav Vasakyrkan uppe vid Odenplan i
Stockholm. Evenemanget arrangerades av Nisse Hellström och mig (Estrads konsertbyrå). Det blev två imponerande och minnesvärda dagar som vi knappast kommer att få uppleva igen. I koret satt Dukes hela orkester uppradad förstärkt med Roffe Eriksson och med Gunnar Medberg på trombon. Han var utlånad av Stockholmssymfonikerna. Framför orkestern ledde Erik Eriksson sin skönt klingande kör, den mäktiga kyrkorgeln spelades av Ulf Wesslén och sångsolist var en av de mycket få sångerskor som enligt Duke kunde klara stämman, dvs. vår egen Alice Babs.

I samband med detta gav Ellington också ett par ”vanliga” konserter i Stockholm. Helt vanliga blev de dock ändå inte. Den här gången var varken Konserthuset eller sporthallarna tillgängliga, utan Duke fick hålla till i Kongresshallen i Folkets Hus på grund av att konserthuset höll på att totalrenoveras för att inte stå klart förrän 1974. Således den 4 november framträdde Duke i Folkets Hus. Därefter begav han sig med sin orkester ner till Rotterdam och Berlin för att återvända till Sverige den 9 november och ge en konsert på Stadsteatern i Malmö. I orkestern ingick Åke Persson på trombon och Benny Bailey på trumpet. Benny Bailey hade tillkommit i Rotterdam, medan Åke Persson hade kommit med dagen före i Berlin.

1970-talet
1970 blev det bara en konsert i Sverige, nämligen den 8 juli på Liseberg i Göteborg. Söndagen den 12 juli framträdde orkestern på Tivoli i strålande sommarväder, på eftermiddagen på utomhusscenen där man bland publiken kunde se Alice Babs med sin make och Ben Webster.

På kvällen framträdde Ben Webster med orkestern vid en bejublad konsert. Sättningen hade förändrats radikalt. Johnny Hodges hade gått bort ett par månader tidigare. Lawrence Brown hade slutat för att alltid lägga sin trombon på hyllan Istället kunde man se Nelson Williams i trumpetsektionen, Booty Wood hade tillkommit och Wild Bill Davis satt vid sin
Hammondorgel.

I september 1971 reste Duke Ellington med sin orkester ännu en gång tillbaka till Europa och gav under oktober några uppmärksammade konserter i ett land som Duke aldrig tidigare hade besökt, nämligen Sovjetunionen. Starten skedde i Leningrad och fortsatte med besök i Moskva, Minsk och Kiev. Besöket i Sovjet följdes av en del plötsligt arrangerade konserter i olika delar av Europa vilket efter hand ledde fram till en avslutande visit i Barcelona.

Till Sverige kom Duke för näst sista gången för att ge två konserter i Universitetsaulan i ett
kallt och snötäckt Uppsala den 9 november. Dagen efter framträdde orkestern på Stadsteatern i Malmö med Rolf Ericson, Åke Persson, och Ben Webster som medverkande.

I oktober 1973 flög orkestern över till England. Ett av de viktigaste evenemangen under det
besöket var att framföra Dukes tredje kyrkokonsert i Westminster Abbey i London med Alice Babs som sångsolist. Framförandet blev en succé, men Duke var inte i samma vigör som förr. Alice Babs har berättat att hon och Duke efter konserten blev hembjudna till engelske premiärministern Edward Heath på middag. Men Duke orkade inte, Alice fick åka ensam till Downing Street 10 och representera medan Duke åkte till hotellet och bäddade ner sig.

Några dagar spelade orkestern i Sverige. I Malmö gavs den 25 oktober en bejublad konsert på Stadsteatern med Roffe Eriksson, Åke Persson, Nisse Lindberg och Alice Babs som
medverkande. Konserten finns utgiven på en CD.

Den 27 oktober var man uppe I Umeå och gav en konsert på Östra Gymnasiet och nästa dag
avslutades Sverigebesöket med konserter i Stockholm och i Universitetsaulan i Uppsala.
Arrangör denna sista gång med Duke Ellington och hans orkester var ett företag som hette
Concert Promotion Agency bakom vilket fanns Simon Brehms tidigare sekreterare med viss anknytning till den vid den här tiden alltmer dominerande arrangörsgiganten EMA-Telstar. Många av Stockholms Ellingtonvänner åkte bil till Uppsala för vad som skulle bli vår sista chans att höra orkestern. Även jag, fast jag utnyttjade min gamla vänskap och kunde följa med bandet I orkesterbussen.

I början av november reste orkestern till Spanien för ännu ett framförande av Dukes tredje
kyrkokonsert, även denna gång med Alice Babs som solist.

Något mer besök I Sverige blev det inte. Den 24 maj 1974 avled Edward Kennedy ”Duke”
Ellington vid en ålder av 75 år. Jazzen blev aldrig mer densamma.

Rolf Dahlgren

Konserter 1939-1973

Nedan finns en summering av Ellingtons framträdanden i Sverige. / Below is a summary list of Ellington’s concerts and apperances in Sweden.En detaljerad förteckning  finns också. Den har satts samman av DESS-medlemmen Key Jigström. / A detailed list is also available. It has been put together by the DESS-member Key Jigström. Den kommer att fortsätta att uppdateras. / The list will continue to be updated. DOWNLOAD
1939
11/4 – Malmö, Tennisstadion
12/4 – Helsingborg, Konserthuset
(13/4 – Köpenhamn)
14/4 – Göteborg, Konserthuset
15/4 – Huskvarna, Idrottshuset
16/4 – Stockholm, Konserthuset
17/4 – Västerås, Biografen Grand
18/4 – Karlstad, Vänershov
(19/4 – Oslo)
21/4 – Örebro, Konserthuset
22/4 – Eskilstuna, Idrottshuset
23/4 – Storvik, Parkhallen
        – Uppsala, Nya tennishallen
24/4 – Stockholm, KungligaMusikaliska Akademin
25/4 – Växjö, Läroverkets aula
26/4 – Karlskrona, Konserthuset
27/4 – Linköping, Cirkuslokalen
28/4 – Norrköping, Arbetarföreningens teater
29/4 – Stockholm, Konserthuset
30/4 – Göteborg, Konserthuset
1/5   – Varberg, Nöjesparken
1950
2/6   – Malmö, Stadsteatern
3/6   – Stockholm, Konserthuset
4/6   – Stockholm, KungligaTennishallen
5/6   – Göteborg, Cirkus
1958
4/11 – Stockholm, Kungliga Tennishallen
6/11 – Göteborg, Konserthuset
1959
23/9 – Malmö, MFF-Stadion
24/9 – Borås, Boråshallen
25/9 – Örebro, Idrottshuset
26/9 – Stockholm, Konserthuset
27/9 – Linköping, Sporthallen
28/9 – Stockholm, Konserthuset
29/9 – Göteborg, Mässhallen
1961
14/3 – Stockholm, Konserthuset
The Duke Ellington Giants dir. by Johnny Hodges (a)
1963
3/2   – Lund, Akademiska föreningen
4/2   – Göteborg, Konserthuset
(5/2  – Helsingfors)
6/2   – Stockholm, Konserthuset
7/2   – Stockholm, Cirkus
        – Stockholm, Konserthuset
(8/2  – Köpenhamn)
9/2   – Kalmar, Sporthallen
———1/6–Västerås, Folkets Park
2/6–Örebro, Brunnsparken
3/6–Karlstad, Mariebergsskogen
4/6–Stockholm, Gröna Lund, Stora scenen+Dans In
5/6-Stockholm, Gröna Lund, Stora scenen+Dans In
6/6-Stockholm, Gröna Lund, Stora scenen+Dans In
7/6-Stockholm, Gröna Lund, Stora scenen+Dans In+Nattjam m. Ellingtonmusiker
8/6-Stockholm, Gröna Lund, Stora scenen+Dans In
9/6-Stockholm, Gröna Lund, Stora scenen+Dans In
11/6–Gävle, Folkparken
12/6–Borlänge, Folkets Park
13/6–Norrköping, Folkets Park
14/6–Värnamo, Folkparken
15/6–Halmstad, Folkparken
16/6–Karlshamn, Folkets Park
(17/6-Köpenhamn)
18/6–Göteborg, Konserthallen
Liseberg
19/6–Malmö, Amiralen?
21/6–Uddevalla, Folkets Park Kongresshallen
22/6–Huskvarna, Folkets Park
23/6–Mjölby, Folkparken
24/6–Stockholm, Skansen (a, b)
25/6–Ljusdal, Karusellen Folkparken?
1964
9/3  – Stockholm, Konserthuset
(10/3  – Helsingfors)
11/3 – Göteborg, Konserthuset
12/3 – Malmö, Stadsteatern
1965
1/2  – Lund, Akademiska föreningen
       – Malmö, Stadsteatern
2/2  -Stockholm, Konserthuset
1966
7/2  – Stockholm, Konserthuset
8/2  – Stockholm, Cirkus
1967
24/1 – Stockholm, Konserthuset
(25/1 – Oslo)
26/1 – Malmö, Stadsteater
1969
4/11 – Stockholm, Folkets Hus, Kongresshallen
6/11 – Stockholm, Gustav Vasa Kyrka
(7/11 – Rotterdam)
(8/11 – Berlin)
9/11 – Malmö Stadsteater
1970
8/7  – Göteborg, Liseberg,Konserthallen
1971
9/11   – Uppsala, Universitetets Aula
10/11 – Malmö, Stadsteater,Stora Scenen
1973
25/10 – Malmö, Stadsteater
(26/10 – Köpenhamn)
27/10 – Umeå, Östra Gymnasiet
28/10 – Stockholm, Konserthuset
           – Uppsala
, Universitetets Aula
a) Duke Ellington medverkade inte
b) Fyra musiker från Ellingtons band medverkade i radioprogrammet ”Jazz under stjärnorna” från Skansen.
%d bloggare gillar detta: